Min inneboende

Jag har som sagt inte mycket stress i mitt liv just nu. Om man räknar yttre faktorer det vill säga. Men det är som att stressen struntar i det, och bor i mitt bröst i alla fall. Den bor där och tar varje tillfälle i akt att vråla och skrika där inne och den gör att det liksom suger i hela bröstkorgen. Den skapar väl nåt jäkla vakuum eller nåt där inne när den håller på att vråla så där. Och det behöver inte vara stora saker, tvärtom. Stressen är verkligen inte nogräknad när det gäller sånt. Det kan vara så enkelt som att jag har bilen till jobbet och kommer iväg fem (fem!) minuter efter att jag slutat. Då börjar det genast bråka där inne om att jag kanske inte kommer få någon parkering, alla platser kommer vara tagna och vi kommer alla att dö. Typ. Stressen beter sig verkligen som att alla motgångar leder till totalt haveri.

I morse var jag och tränade innan jobbet och sen skulle jag möta upp barnen utanför skolan för att följa dem in. Men de var några minuter sena och när jag stod där utanför skolgården och såg alla andra komma, alla utan just mina barn, var det som att jag fick en hjärtattack av stress. 

Jag. Klarar. Inte. Av. Tanken 

på att komma några minuter sent till jobbet. Jag ringde Björn och vrålade könsord i telefon och svor över barnen som vägrade dyka upp, jag vankade av och an och när de äntligen dök upp svor jag och skällde på dem för att de var sena och var ytterst otrevlig när jag sa hejdå. Jag höll på att backa in en bil när jag skulle svänga ut från parkeringen och om blickar och svordomar kunde döda skulle vi inte haft ett enda rödljus kvar på vägen till jobbet. Stressen var som ett VRÅLANDE monster inne i bröstet på mig när jag äntligen kom fram till jobbet. Två minuter försent. Jag skojar inte, jag var alltså två minuter sen. Och bara jag tänker på det nu svider det i hela bröstet. 

Så även om jag inte håller på att bränna ut mig behöver jag nog lite hjälp. För jag orkar inte bli så här sjukt stressad och otrevlig över alla miljoner småsaker varenda eviga dag.

(Jag kan eventuellt även högt ha mordhotat rödljuset vid övergångsstället vid skolan som vägrade slå om till grönt i samma sekund barnen kom. Övriga föräldrar som stod där tittade i alla fall lite dömande på mig).