lördag 25 oktober 2014

Duktiga flickor springer som raketer - swooosh! Eller?

Jag vet inte om det är "duktig flicka"-syndromet eller bara någon slags osund tävlingsinstinkt hos mig som gör att all min löpning går ut på att springa fort. Fort fort fort. Det är som att det är det enda som räknas? Inte hur det känns eller hur långt jag springer eller om det är väldigt tufft och kuperat.


Och det är ju kul de perioder som det går hyfsat fort, det är det ju faktiskt. Men när snabbheten inte finns där och jag försöker plåga mig runt på ett tempo som inte är skönt, bara för att långsamhet känns som ett misslyckande, då är det inte lika roligt längre.


Idag sprang jag ett lite längre pass med en kollega som tillåter sig själv att springa långsamt. Som hellre vill springa längre och njutningsfullt än snabbt, OCH DET VAR SÅ HIMLA ROLIGT ATT SPRINGA MED HENNE I DET TEMPOT! Det kändes som att jag var hur stark som helst och som att jag hade kunnat fortsätta hela dagen. Varför kan jag inte bara tycka att långsamt är bra även när jag springer själv? Varför kan jag inte låta löpningen bara vara rolig och njutningsfull? Vem tävlar jag mot egentligen?


Alltså förlåt, men ibland blir jag bara så himla irriterad på min egen dumhet. Skärpning för fan. Våga springa långsamt!






6 kommentarer:

Sara sa...

Kan bara hålla med!
Började springa för 1,5 år en efter typ 25 års uppehåll....
Från början handlade det om att orka springa mer än 200 m utan att dö...
Nuförtiden blir jag irriterad om Runkeeper meddelar i öronen att jag springer långsammare än jag brukar.
Funderar mkt seriöst på att skita i runkeeper och liknande, eller möjligen ha den tyst som en dagbok som håller ordning på hur långt det blev.
Bäst springer jag när jag lyssnar på ngn som pratar - typ en ljudbok. Då kommer jag in i mitt eget sköna tempo som jag orkar och vill hålla mkt mkt längre än när jag hetsar mig blå i spåret.

Anonym sa...

Om det där är långsamt, hur fort springer du i vanliga fall?

Johanna sa...

Haha känner igen mig så mkt. Undviker typ löpning pga det, vilket ju är idiotiskt. Det blir heller inte bättre av att ha en himla supermänniska till sambo som jag jämför mina högst ordinära resultat med.

Emelie sa...

Jag är precis likadan med cykling! Något i mitt undermedvetna säger mig att jag alltid måste hetscykla varje gång jag hoppar upp på sadeln. Vilket gör att jag alltid kommer fram svettig och med mjölksyra i benen, så himla onödigt! När jag cyklar med andra så är det ett helt annat tempo och då är det superskönt och jag undrar varje gång varför inte jag kan cykla så annars. Stupid brain..!

Ewa sa...

Haha! Det där tempot är mitt "jävligt snabbt"-tempo.

Singelmamman sa...

Jösses! Springer jag i det tempot faller jag ner och dör efter 100 meter.