Klockan fyra i natt vaknade jag av att Julius kom in i vårt sovrum gråtandes och alldeles nerspydd. Eftersom jag låg och ammade Frank bad jag honom istället gå ut till Björn (som sov på soffan pga VITLÖKSSTANKEN FRÅN HELL efter han varit ute och ätit cypriotisk mat med kompisar kvällen innan) och be honom om hjälp istället.
Men allt som händer är att jag hör ljust mummel (Julius) följt av mörkt mummel (Björn) följt av mer gråtljud och en dusch som sätts igång. Men inget mer mörkt mummel och inga lampor som tänds så jag får lov att smyga upp i alla fall (som tur är vaknade inte Frank). Väl uppe hittar jag Björn som fortfarande ligger och sover i soffan och Julius som ensam står gråtandes i duschen. När jag väl skakat liv i Björn visar det sig att han inte vaknat första gången utan mer eller mindre pratat i sömnen och sagt åt Julius att det fortfarande är natt och att han ska gå tillbaka in och försöka somna om.
I Julius säng är det spya ö-v-e-r-a-l-l-t. På madrassen, på täcket, på kudden, på gosedjuren, på - och det här är min personliga favorit - på väggen. Det som hamnat på väggen hade hunnit rinna hela vägen ner till Charles som sover i sängen under (de delar våningssäng).
ÅH GLAMOUREN I ATT VARA SMÅBARNSFÖRÄLDER!
Har jag nämnt att vi flyttar nästa lördag? *skaffar magsår OCH hjärnblödning på en och samma gång*
11 kommentarer:
Stackars, stackars dig. Börjar inse att det är mer glamouröst att vara gammal tant utan småbarn. Så bra det känns!
Men fyy faan! Jag har själv haft spybarn så I know the feeling. De blev jämt magsjuka istället för förkylda. Bra på ett sätt, sämre på ett annat.
Och den där karln man har, ibland är man litemindre förtjust i honom...
Men guuuuud vilken mardröm!! Tycker synd om er och håller tummar för att ingen mer smittas och att flytten går smärtfritt..!
I will not keep calm sammanfattar det hela på ett väldigt bra... sätt. Önskar väldigt mycket lycka till o krya på alla!
Näe. NÄE! Var han inte magsjuk för typ en minut sen (okej, en vecka sen)? Blir ni alla magsjuka lika ofta? Fy fan vilken mardröm! (Plus: jag hade dräpt min vitlöksstinkande man. Rakt av.) KÄMPA! Eller ja, i alla fall: all världens sympatier. Fy fan.
Jag ska nog knipa ett år extra eller så, är nog inte redo för att lillkillen ska komma ut ändå. Det där med spynätter och sådant tar man liksom inte riktigt med i beräkningen när man skapar ungen..
Men är det inte bra att ni ska flytta snart med tanke på att er nuvarande lägenhet har kräks på väggen
Men åååh nej vad jobbigt. Kämpa! Kram kram.
Det kommer gå! Om två veckor HAR ni flyttat och ni fattar inte just nu hur det kommer att gå till men det kommer att gå! Och efteråt så bara; "Hepp! Vi trodde vi skulle få hjärnblödning men det blev bara kräksjuka och sömnbrist och alla lever än!
Jag tror på er!
Damen: Det finns INGET glamoröst alls med småbarn.
I will not: Hatar magsjuka. Men nu sa jag specifikt till ungen att få feber nästa gång istället.
Annika: vi klarade oss! ingen annan blev sjuk, tjiho!
Singelmamman: Tack!
Lisa: Jo alltså det var nog bara två veckor sen förra magsjukan. Men det är bara ena ungen som blir det. Och alltid samma.
Anonym: HAHAHAHA! Nej, spya på väggen är det nog få som tänker på när man gör ungarna.
Talsey: hahahaha! Faktiskt. Händer det igen lämnar jag det till nästa hyresgäst att städa upp.
Jonna: Tack!
U: Tack! Och nu är vi snart där!
Barn som kräks i överslaf och sedan rinner kräkset ner träffar lillebror och sedan ner i leksakslådorna under sängen. En total mardröm. Fast ingen magsjuka som ni senare får kommer att vara värre sanering än då. Vi hade bara två barn och det hände för en åtta år sedan och storasyster får fortfarande höra det ibland.
Skicka en kommentar