I går fick Frank smaka några teskedar katrinplommonpuré och natten till idag har han och jag sovit i (i bästa fall) 45 minuters-cykler.
Det var ett jäkla fisande från hans sida i natt, men jag kan ju inte svära på att det var just katrinplommonpurén som höll honom vaken. Jag kan däremot svära på att han aldrig någonsin kommer att få äta det igen.
Ever.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar