I morgon blir Frank fyra månader och jag tror att det är dags att jag erkänner för mig själv nu hur det ligger till. Att jag har misslyckats en tredje gång.
Ungen tar inte napp.
There, I said it.
Jag har proppat in den där jävla nappen i tid och otid med ständigt samma brist på resultat. Jag har - och skratta inte nu - till och med sovit med nappjävlen i bh:n en natt för att den dels skulle vara varm och dels lukta/smaka som jag, men det enda det gav mig var just en natt med en natt i bh:n.
Ända sedan han var två månader har han bara tuggat och tuggat på nappen så fort man stoppat in den i munnen, tuggat frenetiskt som en råtta som gnager på en bit ost, med saliven rinnandes i floder nerför hakan. Han är visserligen nöjd över att få tugga på den, men så fort vi släpper taget om nappen ramlar den ut.
Så nu ger jag upp. Han får helt enkelt bli en brännvinsklut-unge istället.
10 kommentarer:
Varför överge ett vinnande koncept. Brännvinsklut is da shit.
Min pappa fick kaffeklut och han blev direktör. Annars vill jag bara säga att du är helt underbar! Så härligt du skriver! Tack för att du delar med dig så att vi andra får skratta.
Nej! Ge inte upp! Först; hög igenkänningsfaktor här. Jag gjorde som du - gav upp. Vår första dotter tog napp på en gång men de andra två vägrade från början.
Från början.
För här kommer värsta bästa teorin:
Både nr 2 och nr 3 fick liksom kväljningar när vi försökte stoppa in nappen. Vi provade med mindre nappar, andra former, andra material men det blev samma resultat. När bebbarna försöker suga på nappen på samma sätt som de suger på tutten så åker den ju ut eftersom de rör tungan på ett annorlunda sätt.
Men när vi började med smakportioner och tillsammans med dessa smakportioner gav dem en nappflaska med vatten i då jävlar hände det grejer. Då var det som att de fattade hur man ska suga på nappen.
Eftersom nr 1 tog napp på en gång så visste jag ju hur jääääla skönt det är att ha ett barn som tar napp. Att bara kunna stoppa en napp i munnen och så blev de tysta på en gång. Det är ju värsta lotterivinsten! Så då fick jag ett anfall och började nappträna igen. Och så gav jag upp igen. Och så fortsatte det så.
Men vid 5 månaders ålder med nr 2 och 8 månaders ålder med nr 3 så bara funkade det en dag. Och då har jag verkligen inte trugat på dem nappen fjorton gånger per dag. Inte ens varje dag eller varje vecka.
Så heja dig! You can do it! Ett annat tips (om du inte redan kommit på det själv) är att sätta fast nappen i ett nappband. Då kan man testa när som helst när andan faller på =)
Singelmamman: Exakt. Givetvis ekologiskt brännvin dock, man vill ju inte framstå som oansvarig.
Damen: menåh, tack! Vad glad jag blir!
Unknown: men ja! Vi ska ju precis börja med smakisar! spännande, nej nu jävlar tar jag tillbaka vad jag sa. Jag ska INTE ge upp! Jag SKA få beställa namnnappar till honom när han börjar på förskolan!
Fuckin´ A! Klart ungen ska ha namnnappar! Och som sagt; nr 3 tog inte napp förrän hon var 8 månader så du har ju gott om tid på dig.
You go girl!
Oj. Jag ser att jag kommenterat från två olika konton. Sorry. Det är alltså jag som är den okända =)
Haha! Rörigt det där med olika konton. Och jag ska kämpa på som sagt!
Min Dotter tog inte napp..jag gav upp rätt tidigt, en vacker natt hittade hon tummen...det gick bra det med tycker jag! Hon är 19 idag och inte suger hon på någon tumme inte. Alla ojade sig när de fick veta att hon sög på tummen för att det skulle vara sååå svårt att sluta. Och visst- det var ju svårare att kasta tummen än att kasta en napp. Men nog gick det!
kärringjävel;)
Joa: De äldsta två sög/suger på tummen och det har faktiskt flera fördelar. Men det är värre för tänderna och sen kommer det nog bli outhärdligt svårt för mellanbarnet att sluta har jag en känsla av.
Anonym: Äh vadå. Brännvinsklut har väl aldrg skadat någon? Eller vad menade du?
Skicka en kommentar