Känslan fram tills för ett par dagar sedan: Guuuuuu vad jobbigt det är att gunga på den där jävla spjälsängen hela tiden när Frank ska sova!
Sen åkte vi till landet. Där vi inte har spjälsäng med vyssanlullfötter utan en vanlig resespjälsäng som vi med andra ord inte kunde gunga på när Frank vaknande ca 150 gånger varje kväll, som han alltid gör. Som vi inte kunde göra någonting med, annat än att luta oss över för att sjunga och stryka med handen över honom (något som för övrigt hjälper Frank att somna om ungefär lika mycket som en jordbävning skulle göra).
Känslan efter att vi kommit hem från landet: Oj, nu vaknar han visst igen. Tur att jag bara kan gå in och GUNGA sängen lite då, typ världens enklaste grej! Inte alls jobbig faktiskt.
Gung gung!
Gung.
Gung gung gung gung!
(Gnu?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar