Det här med att våra barn numera kliver upp på egen hand om helgmorgnarna och låter mig och Björn ligga kvar och sova, det kan eventuellt vara deras viktigaste utvecklingssteg någonsin.
Och ja, jag räknar med saker som att lära sig gå och tala och sånt också då.
5 kommentarer:
Låter fantastiskt! Hur gamla är dom?
DERAS viktigaste? Du ska nog titta lite närmare. Eller i spegeln....
Annacarin
Var bara tvungen att klicka på länken när jag såg bloggnamnet.
och jag blev inte besviken.
Har suttit och läst en stund och har en konstig känsla av bubbelskratt och fniss i magen - ja just i magen, det är där det sitter - men det kommer inte ut, det syns inte ens på mig hur roligt jag har. Jättekonstigt.
Det ser förresten jättekonstigt ut det jag skrev, men titta ordentligt så är det en komplimang.
Nu gick den konstiga känslan över! Läse om Charles i solglasögon och har suttit dubbelvikt över tangentbordet och skrattat och tårarna har runnit. Förlöst skratt, säger man så? Lättnad.
Det låter ljuvligt! Jag hoppas att det är ett utvecklingssteg alla barn tar, och att mina i så fall gör det SNAAAAART!
Skicka en kommentar