torsdag 19 januari 2012

Svaren. Andra och sista delen.

Ok, vi kör vidare:

Cicci, så himla roligt att du undrade om det där med möhippa! Vi ska ju gifta oss i sommar. På landet. Med en budget som motsvarar ett vanligt barnkalas hemma med max en tablettask var till ungarna i fiskdammen. Typ en korv med bröd var till gästerna eller så.

Nää, nu skojade jag väl lite. Men bara lite. Det kommer verkligen bli ett budgetbröllop. Hursomhelst, oavsett om vi planerade att lägga tio tusen eller en halv miljon, så vill jag inte att möhippan ska kosta så mycket pengar för de som är med. Det får inte vara så att man inte känner att man har råd att vara med. Och jag vill definitivt inte bli förnedrad på stan genom att sälja kyssar eller något annat trams, herregud jag är en vuxen kvinna, ingen liten tjugoåring. Men jag vill ha massor av vin, god mat och så ska det handla om mig. Mig mig mig mig. Och lite Björn. Och massor av oss. Kanske frågesport? Det är ju ändå en möhippa och inte nån vanlig förfest. Ja, ni fattar vad jag menar. Sa jag "ska" förresten? Jag menar ju så klart att jag "önskar" det. Man är väl ödmjuk och allt det där.

Och med det går vi raskt vidare till det här med tårna. För egentligen vet jag faktiskt inte själv vad som händer om man inte trycker på mina stortår när jag känner att det behövs, eventuellt kommer de nämligen att explodera då och det har jag liksom ingen lust att testa. Så jag klämmer för allt jag är värd när jag känner att behovet kommer krypandes. Och har jag skor på mig trycker jag bara upp tårna mot ovandelen av skon.

När det gäller choklad vill jag förstå klargöra att det här med mörk choklad, det är ingen riktigt choklad. Det är för de som väljer riskakor istället för digestivekex och påstår att det är precis lika gott och att det inte har någonting alls att göra med att det är mycket färre kalorier i riskakor. Ni förstår vad jag menar va? Så när man tar mörk choklad och dessutom häller i salt (!), något som har med mat och inte söta saker alls att göra, så kan det ju inte bli annat än katastrof. Trodde jag. Men det är faktiskt ganska gott! Lite som att två minus blir ett plus tillsammans. Mycket märkligt.

Och när vi ändå pratar om choklad vill jag bara säga att det är självklart att man får ta från det undre lagret   i Aladdinasken. Hur ska man annars se till att få i sig de godaste bitarna? Detta gäller naturligtvis hela året om.

Och Anna, när det gäller din dotters frågor har jag ett svar som liksom går att applicera på alla frågor: "Frågvisa barn får inget lördagsgodis". Det brukar ordna upp det rätt snabbt, det där med frågandet.

Och SJÄLVKLART är jag feminist Nina! Man är ju dum i huvudet om man inte är det. Det handlar inte om vänster- och högerpolitik utan om att män och kvinnor ska ha samma rättigheter och skyldigheter. Och vem vill inte det? Precis, bara de som är dumma i huvudet.

Och med det kommer vi osökt in på frågan "hur dum man får bli?". Och tyvärr finns det ju inga regleringar här. Tyvärr! Det är därför Sverigedemokraterna finns till exempel.




6 kommentarer:

myaraq sa...

Tack.

Tack ba'!

Me and my dark secrets sa...

Grattis får jag väl säga.

Vi gifte oss den 14 oktober - hemligt, alldeles själva. Utan släkt och vänners vetskap. Det var ganska skönt faktiskt.

Lycka till!

Lenore sa...

Jag trycker tårna ner i skorna eller ner på golvet om jag inte kommer åt att trycka med fingrarna. Trodde att jag var ensam om det :O Måste dessutom trycka öronen mot huvudet också. Fullständigt normalt!

Johanna sa...

Haha, choklad och salt ÄR faktiskt asgott. Men man får ju inte mesa, med fördel kan man tex hacka jordnötter, hälla ner dem i smält mjölkchoklad och sen göra små högar av smeten, som man saltar lite lätt, och sen får de stelna. Gott! Salt och sött och gott.

*dreglar*

Nina Ruthström - bloggar från spinnsidan sa...

Tack för ditt svar.

/En som inte är dum i huvudet.

Anonym sa...

Haha, skitbra!
Hälsar Anna