Alltså, jag orkar inte ha barn på vardagsmorgnar. Jag orkar inte.
Det spelar ingen roll hur mycket man slår knut på sig själv för att det inte ska bli bråk, det blir det ändå.
Man ba "jag hjälper dig att klä på dig, jag bär dig till toaletten, jag andas åt dig!"
Men de skriker ändå. Och jag skriker ändå. Och alla är olyckliga. Och det är mörkt ute.
Så jävla otacksamt.
11 kommentarer:
Jag vet....och det är ju i de allra flesta fall inte VI som väckt DOM 53 ggr under natten för mardrömmar, toalettbesök, en katt som gnager på ens armbåge, men det är DE som är griniga.
Kan man boka barnvakt 6.30-8.00 dagligen kanske, så man slipper blanda sig i?
kunde f..n inte sagt det bättre själv. jag har ett förslag, vad sägs om att jag skickar min griniga onge till dig, det finns liksom ingen anledning att vi lider båda två? Kram JessKba
...och så säger de på nyhetsmorgon att hälften av alla småbarnsmödrar vill vara hemmafruar? Obegripligt. Man måste ju gå till jobbet och vila upp sig mellan varven!
Haha, jag älskar det här inlägget. Tror helt säkert du sätter ord på det som många småbarnsföräldrar tänker..
Hoppas resten av dagen blir bättre.
Tack förresten för en härlig och underhållande blogg!
Känner igen scenariot till punkt och pricka. Och inte är det väl till någon tröst när jag säger att det fortsätter ända upp i tonåren. Det är ett evigt tjat och curlande för att få iväg ungarna. Vissa saker har jag nog sagt varenda morgon i snart 15 år. Typ "ät upp frukosten", "plocka av tallriken", "har du satt på dig jackan?" osv.
Så ha en god fortsättning på tisdagen och typ de närmaste femton åren också... ;-)
Skönt att det är fler familjer som har sådana mornar.. ;)
Känner igen scenariot, är lyckligtvis över det nu men kör tonårstjatet istället...
Tips: försök ANDAS (lugnt!) om du lyckas fokusera på några lugna andetag kan det hjälpa någon minut...
Jag dyrkar detta inlägg. Morgonen inleddes med att jag klädde på sonen byxorna fast han kan själv, bara för att vara schysst (och snabb). Han ooorkade ju inte. Gallskrik då byxorna nådde knähöjd. Han skulle inte ha byxorna ÄN. Han skulle ha pyjamasbrallorna.
Samma son som inte orkade ta på sig sina byxor orkade däremot ta av sig samma byxor och ta på sig pyjamasbyxorna igen. Jahopp.
Min skrek och sparkades för att hon inte fick kissa i sängen i morse. Det är inte riktigt den start på dagen jag vill ha.
Barn är så jävla asjobbiga. Tur för dem att de är söta.
På riktigt alltså.
Och ja ba blir skitförvånad då jag ser att jag redan kommenterat. Fast de va inte ja.
Skicka en kommentar