Jag tänker att Vårdguiden kanske lite har fastnat i, säg, åttiotalet. Att de som jobbar där glatt fluffar upp sina axelvaddar varje morgon innan de går till jobbet, handlar ingredienser till Flygande Jakob på vägen hem och sen tittar på Svenska Hjärtan hemma i sina vita skinnsoffor om kvällarna och i hemlighet klappar sig själv på sina breda axelvaddsaxlar över att så där jävla hemskt är ju inte deras liv i alla fall, faktiskt inte på långa vägar (men var det inte nån som sa att den där grannfrun lite längre ner på gatan knullade nån annan granne i bastun på kräftskivan i fjol?), även om man ibland kanske vill skiljas lite. Bara lite grann, så där som när man går upp tidigt på morgonen och sätter sig på toaletten utan att märka att ringen är uppfälld. För just i då ögonblicket vill man nog skiljas. Trots att han har det där jättevälbetalda jobbet där han får åka på skidresor till Alperna varje jul och köpte en sladdlös (!) telefon till hela familjen i julklapp förra julen.
För det skulle ju kunna vara en rimlig anledning till att de
intervjuar Pia om hur det är att ha glutenallergi, när det egentligen är hennes man Mats som har det. Och det skulle ju också kunna vara så att det är där Pia och Mats också har fastnat, eftersom att hon "morsar honom" så mycket att han inte ens behöver fundera över vad det är han egentligen är allergisk emot, eftersom Pia ändå är den som alltid lagar mat åt honom. Även de gånger hon äter något helt annat själv.
Eller så är de bara väldigt ironiska. Både Vårdguiden och Pia och Mats alltså.
Ironi kan ju vara väldigt svårupptäckt ibland.
17 kommentarer:
Väldigt bra inlägg och ofattbart taffligt av Vårdguiden. Shame on them!
Hmmm och min syster fick sin diagnos ifjol och bakade finfina bullar i helgen. Så Pia kanske inte är så smart som hon tror...
Iofs så bakar min syster allt sitt bröd själv inte som Pia som köper...
Love you! :)
Varför surfar du runt på Vårdguiden? Internet är fullt med spännande saker, nakna människor, bilder på pandadagis och en hel del taxvalpar i korvbröd. *tipsar* /Josefina
Haha och *kräks* lite sådär på samma gång...
"Det fanns inget stöd som vände sig direkt till livspartnern eller familjen."
Inget stöd till livspartnern? Är det verkligen ett trauma att behöva lägga om kosten?? Han kunde väl ge henne den information som det enligt intervjun framgick att han fick, eller vad fick han för typ av information som han har nytta av men inte hon? Hoppas, hoppas, hoppas på att det är en skämtartikel, annars skäms jag åt dom...
Har inte läst artikeln, verkar riktigt dålig. Ja, det kan vara rätt traumatiskt behöva lägga om kosten. Och svårt att äta rätt. Så "nydiagnostiserade" kan behöva stöd.
/glutenintollerant sen 20 år. (bakar det mesta själv och håller reda på vad jag blir dålig av)
Fantastiskt roligt, och sorgligt. Men tänk vad smidigt att inte ens märka av sin allergi eftersom någon annan bara tar allt ansvar för den. Undrar på vilka andra områden i livet det skulle kunna vara applicerbart? Undrar till exempel om några ungars uppväxt, ett tvättbergs försvinnande och inköp av presenter till släktingarnas födelsedagar också skulle kunna slinka en Mats-typ obemärkt förbi? Nej nu var jag elak, och tappade kanske tråden lite. Jag fastnade nog vid det där att vilja skiljas lite grann...
Tack för ditt roliga inlägg! Nu log jag idag med!
Men herregud! Kan inte bestämma mig för vad som är mest konstigt - Mats & Pias relation eller själva artikeln i sig. KAN den verkligen vara på riktig??
Glutenintolerant anonym; Jag har släktingar vars barn är superallergiska mot bl.a fisk, mjölk och nötter, de har åkt in på akuten ett flertal gånger för att barnen blivit dödligt sjuka, och det har inte varit ett dugg traumatiskt för dom att lägga om kosten, bara en lättnad att "hitta rätt". Anser man själva kostombytet vara traumatiskt har man nog levt ett väääldigt skyddat liv. Därmed inte sagt att det inte är krångligt och svårt, för det förstår jag absolut att det är, men TRAUMATISKT? Är själv vegetarian och förstår hur det är att möta folks oförståelse för specialkost (men fisk är väl vegetariskt?? nej, de är av kött och blod de också...) och jag förstår att man vill få tips, men mannen i artikeln hade ju trots allt fått information.
hmmm, jag undrar in Vårdguiden läser din blogg... och skäms... för den intervjun är borttagen verkar det som. Förstår om de raderat den, för det lät ju extremt gammaldags och konstigt på din beskrivning.
Hej!
Tack för att ni uppmärksammade oss på problemet med denna artikel. Jag är webbredaktör på Vårdguiden och hittade till din blogg genom att söka på ”Vårdguiden”. Vi har nu bestämt oss för att ta bort artikeln om Pia och Mats. Vi kommer att gå igenom alla personliga berättelser efter hand, i samband med att vi årligen granskar alla sjukdoms- och behandlingsartiklar, och plockar då bort de som känns gamla. Även om axelvaddar och 80-tal har sin charm så gör vi vårt bästa för att ha uppdaterad och aktuell information på Vårdguiden.se.
/Emmali på Vårdguiden
Hihi... Är lite ledsen att jag missade denna artikel!! Men ditt inlägg gjorde ju tydligen nytta!!
Ännu en gång har Den Otroliga Bloggerskan slagit till och räddat världen från lite skumhet!
Hejja Maria!
Emmali, visst har du rätt i att axelvaddar har sin charm! Men ja, den där artikeln var faktiskt väldigt märklig. Jag gissar att det kanske var så att någon hos er intervjuade nån som de kände i arbetet med att bygga upp hela den där faktabanken?
Härligt att ni plockade bort den i alla fall, jag är imponerad över det arbete ni tycks lägga ner för att hålla sajten uppdaterad!
Vad ledsen jag blev över att jag inte hann läsa den...
Jag gick in och läste artikeln och skrev sen en väldigt TYDLIG kommentar om hur den inte hjälpt mig (trots att min man är glutenallergiker). Jag tycker detta är seger du ska fira med en flaska vin!
Du vet om att du är fantastisk va? Om jag inte bodde så långt bort skulle jag stalka dig för att få bli din kompis.
Skicka en kommentar