Ibland känner jag mig bara så himla värdelös. Som att jag är världens tråkigaste person, som ingen tycker är särskilt rolig att umgås med egentligen (eller som i bästa fall duger om alla andra roliga människor är upptagna) och som driver en rätt trist blogg där alla inlägg egentligen är likadana och man tröttnar på att läsa den efter en vecka eller så, och som liksom inte kan någonting. Ingenting viktigt i alla fall.
Och så tänker jag att folk kanske egentligen tycker att jag är rätt jobbig att umgås med. Kanske jag pratar för mycket, eller för lite.
Och så blir jag lite ledsen över allt det där och tycker synd om mig själv. För att jag är så himla tråkig och värdelös.
Och så känner jag mig ensammast i världen.
(Och jag skriver inte det här för att ni ska bedyra motsatserna nu, tvärtom. Jag ville bara känna mig lite mindre ensam).
28 kommentarer:
Jag har i alla fall läst din blogg sedan i våras och inte tröttnat! Och vem är inte grå om man jämför med alla färger i naturen just nu :-)
Vet du, jag tror att alla - i vart fall alla som besitter någon slags förmåga att reflektera över sig själv och livet - känner så ibland. I alla fall gör jag det titt som tätt. Så lite mindre ensam kan du känna dig. Vi är i alla fall två som kan komma vilse ibland.
Jag vill bara säga att jag diggar din blogg (och dig)! Kram
Och jag som precis satt och tänkte att jag verkligen gillar din blogg och att det är synd att mina vänner inte läser bloggar, för då kunde jag tipsa om din!
...och sen kommer du på att det är PMS? Mina symptom i ett nötskal! Champagne, ligga och choklad hjälper.
jag förstår precis vad du menar.. det är tufft sånt där...
Ok,jag skriver INTE det här för att vara snäll,du är fördjävla härlig:)Älskar din blogg/Kram Evalotta
Ja jisses, det där känner jag igen. Ibland känns det bara så där förjävligt. Hoppas det går över fort! Ring en vän som du vet är bra på att visa uppskattning, det brukar peppa mig i alla fall. Det och choklad!
/Frida
Känner igen känslan, du är absolut inte ensam. På sistone tycker jag att jag pratar för mycket, hörs för mycket, hävdar mig för mycket. Tror mina kollegor är vansinnigt trötta på mig för att jag tar plats. Ingen rolig känsla men det är ju bra att man reflekterar iaf, som Ellen säger!
Det är lustigt, att du liksom bara råkar skriva det som alla (eller iaf jag) känner. Jag saknar dig jättemycket och önskar att vi bodde närmare varann! Kram/Sissel
Och jag som brukar läsa bloggen och tänka att jag önskar att vi var vänner. Du verkar så skön!
Jag tror inte att det är möjligt att tröttna på din blogg faktiskt? Det händer inte här iallafall.
Jag har också känt mig skittrist idag. Tror det är vädret, jäkla regn.
Känner igen känslan, känner också så emellanåt. Men det går över har jag lärt mig!;)
Ang bloggen, nu har jag inte läst din blogg mer än ett par dagar, men gillar den helskarpt och tror att jag kommer att återkomma betydligt längre än en vecka.
Måste få säga att du är den roligaste människa jag stött på här ute i cyberspace..
Din blogg får mej att skratta och le och må så bra!!
Allt du skriver är så träffsäkert rätt !!
Även jag följer din blogg och har verkligen inte tröttnat, tvärtom! Tack för fantastisk underhållning i en av mina favvobloggar! Och ja, choklad hjälper mot symptomen du beskriver! :)
Det sköna med din blogg, och dig, är att det inte måste vara perfekt. Tvärtom skriver du om när det blir tokigt och fel, utan att göra så stor grej av det. Och som någon sa kan det mycket väl vara PMS, eller så är det att hösten är här. Då känner åtminstone jag mig alltid lite nere och grå. KRAM!
Jag älskar din blogg. Den är numera i tidsbrist den enda jag faktiskt väljer att försöka hinna följa.
REsten av ditt inlägg - EXAKT så tänker jag med ibland. Skulle ha kunnat skriva det själv.
Alltså, jag ÄLSKAR din blogg och kollar den varje dag. Saknar den de dagar du har annat (oviktigt, ja i jämförelse med att förgylla vi andra trista människors vardag) för dig.
Kram
Du är bara så galet störtskön! Brukar ha högläsning för gubben alla de gånger du får till det så där klockrent och det är ofta det.. Älskar din humor! Kram Tina
Nu vill jag ju inget hellre än att säga att DET INTE ÄR SÅ ALLS JU! För det är ju inte så alls ju. Du är en av mina favoritpersoner alla kategorier bara för att du pratar mycket och skrattar mycket och är så jävla härligt självironisk så man bara vill spela in dig på band och ha i fickan att muntra upp en när man blir ledsen. (Man = jag).
Men sen så vill jag också säga att jag tror att det är så jävla sunt att känna sådär. Det gör ont. Det är tråkigt som fan. Och det är jävligt nyttigt. TRor jag dårå. Framförallt så tror jag att det är mycket bra att häva ur sig det, typ i en blogg eller så.
Först, du är urkul!
Sen känner jag så otroligt väl igen mig i resten.. Jag kan nog vara mästarinna i självömkan. Jag är tråkig, har inget kul att komma med, mina (tre) vänner vill säkert göra roligare saker än att vara med mig, prata mindre!, prata om mer intressanta saker, var tyst människa..
Jaha, där sjönk humöret ner i skorna.. :)
/Sabina
jag kommer inte ihåg när jag började läsa din underbara blogg.
men det är mer än en vecka sedan. mycket mer. ett år kanske.
du har skön självdistans, och fantastiskt roliga inlägg.
jag lever ett liv i svart eller vitt, och det lättar upp lite att få läsa några rader i din blogg.
jag längtar till vårt liv mer liknar en grå vardag, än som det är nu.
kram!
ulrika
Känner igen mig precis i detta:
Och så tänker jag att folk kanske egentligen tycker att jag är rätt jobbig att umgås med. Kanske jag pratar för mycket, eller för lite.
Fast jag pratar för mycket. :(
Den känslan får jag också ibland, men oftast ligger det ingen sanning alls i den. Jag tycker för övrigt din blogg är fantastiskt härlig och mysig! Dina små roliga inlägg lyser upp i vardagen.
Jag vill också, när jag nu väl kommenterar, för första gången säga att jag är vuxen och har en guldhamster (har inte tid för barn eller hund, men fick akut behov av att ta hand om något litet och ulligt, också blev det en hamster).
Ha en bra dag!
Du är inte ensam. Jag tycker inte att jag är nått vidare kul heller i perioder, och har en sådan period nu. Okåt, oglad och otacksam.
Föreslår choklad, rött vin (inte så att du ska tröstdricka dig till någon form av beroende eller så) och så får man tvinga sin sambo till att säga massa snälla saker samtidigt som han serverar ovanstående.
Varma kramar på dig!
(Och, näpp, mer än en vecka blir jag nog kvar)
Elin
Läser med glädje & ofta med många magskratt din blogg - tycker den är härligt charmig & rolig - och det verkar du oxå vara!
Helt klart värt en hjulning i hallen! Eller två.
Tataa;)
Ciao
Petra
Men Å, klart du inte är ensam om att känna så! Det gör vi alla då och då (extra vid pms, herregud jag tror att världen ska gå under varje gång).
Men även när man inte har pms kan man ju känna sådär, och det är väl sunt att man reflekterar nån gång då och då så länge man oftast vet att man är bra och att det är härligt att prata mycket etc.
Så här är du inte ensam om att känna! Det drabbar mig oxå ofta .... skickar lite kramar till dig!!
Skicka en kommentar