Det här med att tvååringen liksom smyger sig fram till vår säng i mörkret när han vaknat om morgnarna och bara ställer sig nära nära intill sängen och andas tyst utan att säga något, och sen bara står där och stirrar oavvänt på den som är närmast tills den personen vaknar.
Det eventuellt vara något vi behöver jobba med. Jag tänker att det så lätt kan uppstå otrevliga situationer senare i livet annars. Som i lumpen till exempel.
10 kommentarer:
Du kan ta det lugn, lumpen finns inte längre i Sverige.
jurtjyrkogården!!
brysselkakan: Men det var väl för väl!
Blue: Är det sant? Gör de så där? Jag visste väl att jag inte skulle ha låtit honom sen den filmen i somras!
Ajdå. Paranormal activity är nog ett hetare tips. Är han besatt tror du?
Sådär brukar en av mina gästafghanhundar göra. Men han vill mest krypa upp i sängen.
Åhmengud! Precis så där gör min treåring också. Skitläskigt!
Hahahaha vad härlig du är!
Kan ju bli en karriär som vakt eller nåt, bara stirra ut buset och andas tungt, gör susen!
Är du säker på att han är riktigt vaken när han gör så? Min lillkille höll på så ett tag, vi kom fram till att han faktiskt gick i sömnen.
Haha!
ja, varför gör dom så där! de e ju superläskigt!!
den minsta i vår familj brukar ibland även säga nånting, men man hör aldrig vad hon säger men hon smackar när hon pratar, så man vaknar till stirret och smackandet..
lite småläskigt så där !
Skicka en kommentar