Charles, särskolan ringde. De undrar om du om du kommer ha med dig egen ledsagare när du börjar där i höst eller om de ska fixa en själva. Jag sa att du skulle ringa tillbaka till dem i morgon.
hahaha..jag döör.. Fy fan så söööt!!!!! den blicken säger mer än tusen skrivna ord-oh vad jag gillar gillar GILLAR dig!!! Ge Charles en puss - han är grym! Du får ingen puss-känner inte dig tillräckligt än ;)
Magica: blivande studentplakatsbild.. Han är ju toksöt! Lite trött bara. Vad fort de ringde från särskolan.. Och folk klagar på dagisköerna. Charles guidar, särskolan är det som gäller, bra service och olika valmöjligheter (med ledsagare och så). Och eftersom han ringer upp själv imorgon så kommer han bli nobbad i samma sekund. Men det var kul så länge det varade. Sov så gott inatt allihopa!/Sissel
HAHA! Älskar dina inlägg och framförallt kategorierna:) Guuud vilka psykologräkningar ni kommer få den dag dina söner är stora nog att googla sig själva/sin mamma/hamstrar;)
Jessica: Tack! Vad glad jag blir, du gjorde precis min dag med den kommentaren!
Magica de Hex: Tja, antingen så väljer jag att visa honom bloggen när han är gammal nog att förstå humor. eller så gör jag det när han är prepubertal och som allra känsligast. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu, vi får se hur jobbig han blir. Annars får han trösta sig med att även storebror har sett mindre klipsk ut på bilder: http://vuxnamanniskorharintehamstrar.blogg.se/2009/june/kanske-inte-en-blivande-nobelpristagare-anda.html#comment
Sissel: Ja, de är jävligt snabba. Men nån samhällsfunktion ska väl vara det också?
Finnpajsaren: måste man låta fyrtioåringen hålla i ens fingrar för att han ska kunna gå överallt? Dreglar han gärna på dina jeans? Sträcker han upp armarna i luften om du gör det först? Inte? Nej, då vill jag inte byta. Tyvärr. Inte den här gången.
Björn: Haha! Om han kommer se ut som Tony Soprano när han blir stor skyller jag på dina gener.
Barnarlivet: Tack! Jag blir så glad varje gång ni skriver så snälla saker! Och ja, jag har redan börjat spara pengar till det. Men förhoppningsvis kommer jag lyckas med det viktigaste när det gäller deras uppfostran- humor. Det gäller att hålla tungan rätt i munnen bara.
Otroligt bra! Varför har jag inte hittat din blogg tidigare. Det är lite som "dumlebars". Inte före jag hittade dem fattade jag att jag letat hela livet efter dem.
Älskar din blogg, men här gick du lite för långt i att kåsera... Hur tror du mamman till ett barn med downs syndrom känner sig? Det finns gränser även när taket är högt och du överskred dom just... sorry.
Vad har en mamma med ett barn med downs syndrom med saken att göra? Och varför skulle hon må dåligt över att Marias unge ser lite oklipsk ut, tänker du att Charles ska sno downsbarnets plats på särskolan?
Finnpajsaren: Det är iofs en bra egenskap om man inte orkar sträcka sig efter fjärrkontrollen för att stänga av ljudet när det står nån tönt i tv:n och säger dumma saker (valår). Då kan han steppa och så behöver jag inte lyssna. Kan jag fundera på saken?
Fisken: Men välkommen! Välkommen välkommen välkommen! Vad glad jag blir när du skriver så :-) Och inte för att byta samtalsämne (från min blogg alltså), men dumlebars? Det har jag missat. Hur kan jag ha gjort det, hur länge har det funnits?
Anonym: Det är så klart tråkigt att du tar illa upp av det jag har skrivit, men jag håller inte med dig om att jag har gått över någon gräns. Humor kan vara lite vanskligt, ibland trampar man nån på tårna utan att mena det då vissa ämnen är känsligare för en del än för andra. Men det är så livet är. Jag anser inte att jag har häcklat nån i större utsträckning här än i andra inlägg om exempelvis allergiker, överviktiga eller vad mer jag nu brukar skämta om. Och varför skulle mammor till just barn med Downs syndrom ta illa upp av det här? Tycker du att Charles liknar nån med det syndromet på bilden? Det får i såna fall stå för dig, jag har inte andats ett ord om det. På särskolan finns det fullt av barn med alla möjliga handikapp, båda såna som syns och såna som inte gör det. Charles är bara tio månader, mig veterligen skulle han mycket väl kunna vara ett sånt barn som har ett handikapp som inte syns och som inte gett sig tillkänna ännu. Naturligtvis hoppas jag ju som alla föräldrar att mina barn ska vara friska och glada, så det är ju givetvis inget jag önskar. Men om det skulle vara så kan du ge dig sjutton på att jag skulle fortsätta skämta om det och särskolor. Humor är som sagt knepigt när det gäller sånt, det finns inga områden som är helt "safe".
Fina: Oh no! Är det långa köer dit också? Det kanske är där man ska söka jobb alltså?
stå på dig! Personligen tror jag sonen inte har ett syndrom, bara knaprat lite för mycket av mammas nu-måste-jag-lugna-ner-mig-lite-innan-jag-hoppar-från-något-högt-piller =)
Fraggelmorsan: Tack! Och OMG vad jag önskar ibland att jag hade såna piller! Men jag antar att det är lika bra att jag inte har det, för jag skulle aldrig sluta. Plattan nästa liksom.
15 kommentarer:
Hihihi det är så skönt med din humor! Följt bloggen ett tag å jag måste bara säga HURRA för din brutala ärlighet/sarkasm! You made my day.
Hmmm, vad tror du pojkstackarn ska säga om den där bilden om några år? Inte så snällt.
hahaha..jag döör.. Fy fan så söööt!!!!! den blicken säger mer än tusen skrivna ord-oh vad jag gillar gillar GILLAR dig!!! Ge Charles en puss - han är grym! Du får ingen puss-känner inte dig tillräckligt än ;)
Magica: blivande studentplakatsbild..
Han är ju toksöt! Lite trött bara.
Vad fort de ringde från särskolan.. Och folk klagar på dagisköerna. Charles guidar, särskolan är det som gäller, bra service och olika valmöjligheter (med ledsagare och så).
Och eftersom han ringer upp själv imorgon så kommer han bli nobbad i samma sekund. Men det var kul så länge det varade.
Sov så gott inatt allihopa!/Sissel
Ett stycke vuxen man på 40 bytes mot den där sköningen. Wanna swop?
Wow!! Lika som bär eller vad?! Kolla in denna bild,
http://movies.popcrunch.com/wp-content/uploads/2008/01/james-gandolfini-as-tony-soprano.jpg
Det kommer nog bli något av grabben ändå! :-)
HAHA! Älskar dina inlägg och framförallt kategorierna:) Guuud vilka psykologräkningar ni kommer få den dag dina söner är stora nog att googla sig själva/sin mamma/hamstrar;)
Jessica: Tack! Vad glad jag blir, du gjorde precis min dag med den kommentaren!
Magica de Hex: Tja, antingen så väljer jag att visa honom bloggen när han är gammal nog att förstå humor. eller så gör jag det när han är prepubertal och som allra känsligast. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu, vi får se hur jobbig han blir. Annars får han trösta sig med att även storebror har sett mindre klipsk ut på bilder: http://vuxnamanniskorharintehamstrar.blogg.se/2009/june/kanske-inte-en-blivande-nobelpristagare-anda.html#comment
Sissel: Ja, de är jävligt snabba. Men nån samhällsfunktion ska väl vara det också?
Finnpajsaren: måste man låta fyrtioåringen hålla i ens fingrar för att han ska kunna gå överallt? Dreglar han gärna på dina jeans? Sträcker han upp armarna i luften om du gör det först? Inte? Nej, då vill jag inte byta. Tyvärr. Inte den här gången.
Björn: Haha! Om han kommer se ut som Tony Soprano när han blir stor skyller jag på dina gener.
Barnarlivet: Tack! Jag blir så glad varje gång ni skriver så snälla saker! Och ja, jag har redan börjat spara pengar till det. Men förhoppningsvis kommer jag lyckas med det viktigaste när det gäller deras uppfostran- humor. Det gäller att hålla tungan rätt i munnen bara.
... han kan steppa?
Snälla.
Otroligt bra! Varför har jag inte hittat din blogg tidigare. Det är lite som "dumlebars". Inte före jag hittade dem fattade jag att jag letat hela livet efter dem.
Älskar din blogg, men här gick du lite för långt i att kåsera... Hur tror du mamman till ett barn med downs syndrom känner sig? Det finns gränser även när taket är högt och du överskred dom just... sorry.
Vad har en mamma med ett barn med downs syndrom med saken att göra? Och varför skulle hon må dåligt över att Marias unge ser lite oklipsk ut, tänker du att Charles ska sno downsbarnets plats på särskolan?
Finnpajsaren: Det är iofs en bra egenskap om man inte orkar sträcka sig efter fjärrkontrollen för att stänga av ljudet när det står nån tönt i tv:n och säger dumma saker (valår). Då kan han steppa och så behöver jag inte lyssna. Kan jag fundera på saken?
Fisken: Men välkommen! Välkommen välkommen välkommen! Vad glad jag blir när du skriver så :-) Och inte för att byta samtalsämne (från min blogg alltså), men dumlebars? Det har jag missat. Hur kan jag ha gjort det, hur länge har det funnits?
Anonym: Det är så klart tråkigt att du tar illa upp av det jag har skrivit, men jag håller inte med dig om att jag har gått över någon gräns. Humor kan vara lite vanskligt, ibland trampar man nån på tårna utan att mena det då vissa ämnen är känsligare för en del än för andra. Men det är så livet är. Jag anser inte att jag har häcklat nån i större utsträckning här än i andra inlägg om exempelvis allergiker, överviktiga eller vad mer jag nu brukar skämta om. Och varför skulle mammor till just barn med Downs syndrom ta illa upp av det här? Tycker du att Charles liknar nån med det syndromet på bilden? Det får i såna fall stå för dig, jag har inte andats ett ord om det. På särskolan finns det fullt av barn med alla möjliga handikapp, båda såna som syns och såna som inte gör det. Charles är bara tio månader, mig veterligen skulle han mycket väl kunna vara ett sånt barn som har ett handikapp som inte syns och som inte gett sig tillkänna ännu. Naturligtvis hoppas jag ju som alla föräldrar att mina barn ska vara friska och glada, så det är ju givetvis inget jag önskar. Men om det skulle vara så kan du ge dig sjutton på att jag skulle fortsätta skämta om det och särskolor. Humor är som sagt knepigt när det gäller sånt, det finns inga områden som är helt "safe".
Fina: Oh no! Är det långa köer dit också? Det kanske är där man ska söka jobb alltså?
stå på dig!
Personligen tror jag sonen inte har ett syndrom, bara knaprat lite för mycket av mammas nu-måste-jag-lugna-ner-mig-lite-innan-jag-hoppar-från-något-högt-piller =)
Fraggelmorsan: Tack! Och OMG vad jag önskar ibland att jag hade såna piller! Men jag antar att det är lika bra att jag inte har det, för jag skulle aldrig sluta. Plattan nästa liksom.
Skicka en kommentar