#97

Jag har bestämt mig för att jag vill ha en färgglad bikini i år. Helst en blommig sådan i klara, starka och fina färger, men en randig duger också. Egentligen spelar väl inte mönstret så stor roll, bara den är glad och somrig!

Så idag var jag och provade massor av bikinis, både klassiskt randiga och blommiga och enfärgade i starka färger.

Sen köpte jag en svart och gick hem.

*ridå*

#96

Nej hörni, det här är ju bara för jävla dåligt av mig. Jag är ju ingen Blondinbella när det gäller bloggfrekvens om vi säger så. Inte heller kan jag fylla inläggen genom att berätta om alla mina arbetsresor till Italien för att ta fram ett kombinerat torrshampo/underlagskräm/hemorrojdsalva, för jag lever ju ett rätt trist förortsliv utan några arbetsresor till varken Italien eller Haninge för den delen.

Men idag promenerade jag i alla fall ända bort till thaikiosken och köpte middag (jag har dock varken provat att ha den i håret, ansiktet eller röven) och jag har även bakat en misslyckad men god banankaka, städat toaletterna samt duschat.

Slut på vansinnigt intressant dagsrapport. I morgon är en annan dag osv osv.

#95

Jag vet faktiskt inte riktigt vad som är värst: att vara sju år eller att vara förälder åt en sjuåring. För alltså jag har svårt att tänka mig att han kommer kunna bete sig mer som en störig, otrevlig och obalanserad tonåring när han är det, än vad han gör nu.

Samtidigt är han ju fortfarande världens finaste och klokaste och mest kärleksfulla unge också (mellan utbrotten alltså) och HERREGUD jag längtar efter att den här lynniga fasen ska vara över.

#94

Eh, om jag bara producerar tre inlägg i rask takt här kommer det inte märkas att jag fuskat lite i #blogg100-utmaningen de senaste dagarna va?

#93

När jag var liten var alla födelsedagskalas alltid hemma hos födelsedagsbarnet. Det fanns liksom inget annat att välja på.
Man lekte lekar och åt tårta och så var det inte så mycket mer än så. Inga teman, inga lekland och inga bowlingkalas.

Och jag säger inte att jag inte hade velat ha/gå på ett sånt kalas när jag var liten, jag hade förmodligen tyckt att det var skithäftigt med ett kalas på ett stort lekland, men eftersom jag inte visste om något annat var jag liksom nöjd med läget som det var. Lite hembakta kanelbullar, serpentiner och "sätta knorren på grisen" var ett alldeles dugligt kalas i mina ögon.

Men idag är det inte så längre. Jag följer med barnen till bowlinghallar och lekland och alla möjliga ställen för att de ska kalasa med sina kompisar och jag förstår att det måste vara jätteskönt för föräldrar att slippa baka städa före städa efter men det kostar ju så mycket pengar?

Jag ska inte påstå att vi inte har råd att lägga 1300 kr på ett barnkalas på ett lekland, för det har vi, men jag VILL inte. Det är ändå tillräckligt mycket pengar för att det ska kännas och jag kan inte låta bli att tänka på alla de familjer där man faktiskt inte har råd även om man vill.

När Charles för ett tag sen uttryckte en önskan om ha sitt stundande femårskalas på ett lekland kollade jag upp kostnaden, hickade till lite nervöst och sen fick han välja: kalas på lekland och färre presenter eller kalas hemma och lite mer presenter.
Han valde tack och lov kalas hemma.
För ärligt talat, har vi inte blivit lite fartblinda här? Är det verkligen rimligt att lägga så mycket pengar på bara själva kalaset? Det är inte meningen att vara pretto och döma dom som väljer leklandslösningen (det måste ju verkligen vara jävligt soft, jag fattar det), men jag sörjer väl bara lite en svunnen tid antar jag.

Hemmakalasen-med-serpentiner-ballonger-på-ytterdörren-och- papperstallrikar-tiden.

#92

Charles har feber, Julius hostar som en sjuttioåring med KOL och jag har ont i halsen.

Hej juni, we're gonna party like it's februari!

Tydligen.

/Missnöjd

#91

Idag sprang barnen mini-maran. De var o-er-hö-rt peppade innan som ni ser. 

Eller ja, Frank sprang ju inte såklart. Han stod mest och hängde och kollade in andra människors picknick. 

Och har man sprungit ett lopp och fått medalj får man ju naturligtvis ha på sig löparkläder och medalj även sen när man ska gå och handla godis. Det vet ju alla.