När jag skrämmer mig själv

Jag skulle köpa färg att färga ögonbrynen med häromdagen och råkade ta fel förpackning. Vax av något slag. Vadå, alla kartonger var rosa och hängde på samma ställe - måste man läsa på kartongen också för att kolla att man får rätt grej? Verkar ju hur bökigt som helst.

Hursomhelst, nu har jag den här lilla kartongen med vax hemma. Och några sjuhelvetes tvångstankar om att jag ska ta och vaxa bort mina ögonbryn. Fattar ni hur galen jag skulle se ut då? Ungefär lika galen som alla andra som av någon anledning tar bort ögonbrynen. Tvångströjan nästa.

Och ändå kan jag knappt tänka på något annat här hemma. Det gör mig rädd. Varför har jag inte slängt kartongen ännu? Hur galen har jag blivit egentligen?

Annars måste jag säga att det är så jävla givande att vara hemma och vara föräldraledig. Att fundera över svåra saker som vilken burkmat man ska värma den här lunchen och hur länge till blöjorna i paketet kommer att räcka. Så intellektuellt stimulerande. Verkligen. Jag håller inte alls på att förlora förståndet.



Hur lång tid tror ni det tar för ett par ögonbryn att växa ut igen?