Det är naturligtvis inte så att vi föder upp Charles på enbart barnmatsburkar - herregud, så skulle vi aldrig göra. De där burkarna har vi bara där ifall det skulle bli krig eller om det plötsligt skulle komma hit en tio, tolv åttamånadersbebisar och kräva lunch (oklart vilket alternativ som skulle vara jobbigast). Man vet aldrig.
Charles äter ju givetvis enbart hemlagad ekologisk slow food, något annat skulle vara helt otänkbart. Barn som endast får barnmatsburkar att äta heter ju, som vi alla vet, Kenny som vuxna och tycker att man gott kan ha träningsoverall, tubsockar och badtofflor på sig även när man ska till banken på viktiga möten. Och så vill vi ju inte att Charles ska bli.
Och naturligtvis ger jag honom inte mat direkt ur burken, vilka fullständigt grundlösa och befängda anklagelser ni kommer med här! Om han nån gång skulle vara tvungen att äta en sån där industritillagad burk skulle jag naturligtvis först lägga upp det på en fintallrik och garnera med lite persilja eller annat passande grönt.
För här är vi inte alls slöa med andra barnet, verkligen inte.
