Kick offa mig hit och kick offa mig dit

Älsklingen är på väg till Trysil nu för att ha kick off med jobbet där. Jag har varit så upptagen med att tycka synd om mig själv för att jag ska vara ensam med barnen ända till söndag och vara orolig för hur min lille Björn ska klara sig själv så långt borta från mig (-Älskling, det räcker väl med barnbacken för din del? Det var ju ändå ett par år sen du åkte skidor. Va? Inte det? Vadå "åka med de andra", nu tycker jag att du är lite väl dumdristig) - att jag faktiskt glömt bort att han ska vara borta från mig i flera flera dagar. Och fyra hela nätter! Fyra nätter utan kaminen bredvid mig i sängen, fyra morgnar utan att dela morgontidningen med någon vid frukost. Och fyra långa kvällar utan nån som sitter bredvid mig i soffan och frågar om hans fötter är i vägen trots att de är ungefär 4 meter från tv:n för min del.

Vi har aldrig varit i från varandra så här länge förut, det gör faktiskt lite ont i hjärtat. Och man får gråta en skvätt trots att man är över trettio år. Så det så.