Dubbla möten

Man måste ju försöka. Så vårt förslag på lösning på det där lilla jämställdhetsproblemet är söndagsmöten. Jajamänsan, ett möte där vi sitter ner och kollar vad som ska göras nästkommande vecka och vem som ska göra vad. Mycket jämställt.

Igår var första gången. Jag pratade, Björn satt med sin dator och hummade. Jag planerade, Björn satt med sin dator och hummade. Jag bad honom vänligt men bestämt att lägga undan datorn, Björn fortsatte humma framför den.

Då fick jag ett hysteriskt utbrott och skrek på honom i ungefär tio minuter. Då lade han faktiskt ifrån sig datorn (oklart om det var för att jag skrek eller att han helt enkelt var klar med det han satt och jobbade med) och så försökte vi igen. Men av någon anledning var det en helt annan stämning andra gången. Mer tryckt liksom. Mycket märkligt.

Hursomhelst, nästa vecka hoppas jag på bättre resultat. Mindre skrikande och mer planerande om jag själv får välja.