Om betydelsen av rutiner

Som förälder möts man hela tiden av ett jäääääävla tjat om rutiner. "Barn behöver rutiner", "barn mår dåligt om de inte har rutiner i sitt liv", "barn dööööör om de inte har några rutiner".

Och det är väl kanske sant antar jag. Men barnen är väl ändå lite sekundära kan jag tycka, det man nästan alltid glömmer bort är ju föräldrarna. Och föräldrar, de behöver rutiner kan jag säga.

Så om man som förälder är van vid att ungen sover varje dag mellan halv tio och elva och att man då som förälder kan sova nån timme själv om natten innan varit jobbig (eller om man vill göra det bara för att man kan), ja då får ungen faktiskt lov att sova. Kosta vad det kosta vill!

Och därför ger man inte upp, trots att det tar 45 minuter att få ungjäveln att sova och man måste sjunga samma förbannade visa i ungefär 43 utav dessa minuter. Därför ger man inte upp, trots att man till slut bara får sova i ungefär 35 minuter. För rutiner är jävligt viktiga. Ok?