Crossfit-tjejen

Vi tränar crossfit sen i våras, men vi enas om att inte berätta för någon att vi gör det. Crossfit-människor äter nämligen  bara äggvita och proteinpulver och så går de jämt i bar överkropp (männen) och i små korta hotpants med höga strumpor (kvinnorna) och så kallar de inte gym för gym utan ”box” och vi känner båda två att vi egentligen är lite för gamla för sånt där.

De på vårt gym (BOX!) tycks i och för sig vara ganska normala, jag vet visserligen inte vad de äter, men alla kör inte i bar överkropp. Inte jämt. En av tjejerna som tränar där är lång och slank och så sinnessjukt muskulös och jag kan inte låta bli att stirra nästan ogenerat varje gång jag ser henne. Jag vill också se ut så där! Jag vet ju att det är omöjligt, inte minst med tanke på att jag är säkert 15 cm kortare än hon och 15 år äldre, men det är något med henne som jag finner oerhört fascinerande. Efter nån månad hör jag att hon är ihop med en av killarna som också tränar där. Jag är lite besviken på henne, för åh herregud vad hon hade kunnat göra bättre! Han är inte alls lika cool som hon är och en kväll när jag sitter och slösurfar hittar jag ett långt inlägg som han har skrivit på gymmet (BOXENS!) Facebook-sida och jag vill lite gömma mig bakom en kudde när jag läser det. Det är långt och svamligt och ganska pretentiös och framförallt skriver han konsekvent ”ja” istället för ”jag”. Stackars crossfit-tjejen. Jag föreställer mig att hon skämdes lite när han lade ut det, som att det pinsamma i att som vuxen skriva ”ja” istället för ”jag” spiller över lite på henne. Att hon skulle kunna göra det samma är inget jag reflekterar över.

Jag tänker verkligen rätt mycket på crossfit-tjejen och hennes kille.