Och på tal om förra inlägget - ÄNTLIGEN har Frank lärt sig att gå! Jag har försökt att inte lite syrligt påpeka för honom att det var ju på tiden (jag menar, ungen är faktiskt 16 månader. Hur länge kan man låta bli att lära sig liksom?) utan bara vara positiv och uppmuntrande.
Jag tror att det funkar bra. Trots att han ser ut som en full sextonåring på språkresa fortsätter han ändå att kämpa, så han borde ju känna av vårt stöd. Heja Frank!
9 kommentarer:
Heja Frank! 16 månader är bästa åldern (jag var det när jag lärde mig gå ;))
Heja Frank. Bra att han väntat och tagit det lugnt, dottern började gå när hon var 8 månader, jag var ständigt skräckslagen när hon vinglade fram. Innan hon fyllde ett år sprang hon ifrån mig, det var inte heller någon höjdare...
Full sextonåring, vilken cool liknelse!
Så har vi det där med pratandet. Många barn väntar tills de har något att säga. Så gjorde jag och så gjorde min dotter. Det tog lite tid, men sedan tog vi igen det genom att prata desto mer!
Heja Frank!
Hej! Var har du tagit vägen? Har följt dig läänge och bara älskar dina inlägg ☺
Ha det gott!
Jenny
Saknar dig också...
Saknar dina blogginlägg!
Men nu har du varit borta länge, saknar dig!
Skicka en kommentar