söndag 23 november 2014

Man kan ju inte minnas allt?

Jag VET ju att Charles har lärt sig att gå. Jag menar, han gör det ju faktiskt varje dag så att jag ser det så det råder ju tack och lov ingen tvekan om det. Himla skönt ändå, måste jag säga, att han kan det.

Men däremot minns jag inte alls när han lärde sig det. Eller var vi var. Och om han kunde ställa sig upp själv eller om han var tvungen att resa sig upp mot någonting annat först. Det är som att det inte har hänt! Helt sjukt. Förmodligen (och nu spekulerar jag bara eftersom det alltså inte finns några som helst minnen kvar från den här händelsen) kidnappades vi av utomjordingar som lärde honom att gå under vistelsen på deras planet och som sedan raderade våra minnen innan de släppte ner oss på jorden igen. Det är ju ändå den mest rimliga förklaringen känner jag.

För det här med de bortglömda mellanbarnen låter ju mest som hittepå.

1 kommentar:

Camabo sa...

Jag vet! Jag har precis samma problem. Vi har såna där Mina första år-böcker till alla tre barnen och i Novas bok har jag liksom fått hitta på lite. Men det man inte vet mår man inte dåligt av. Tummen upp!