Och sen den här då:
Som bad bibliotekarien om hjälp alldeles själv med att hitta en bok (och var artigare än artigast: "ursäkta mig, kan du hjälpa mig att hitta böckerna om Kasper?") och sen gick hem och läste ut en kapitelbok redan första kvällen! Jag dör av lycka.
Charles har inte fastnat på bild idag, men sådan är ju också mellanbarnets lott. Bortglömd och negligerad.
3 kommentarer:
Jag lider med Charles.
Himla himla fina!
Det är ju sådant där som vi bibliotekarier lever på i flera dagar och plockar fram ur minnet när vi tampas med låntagare som inte riiiktigt är lika artiga och gulliga. ;-)
Skicka en kommentar