När vi ska åka till landet tänker jag mig innan att vi bara slänger ner lite kläder i en stor väska, lägger ner välling och blöjor i en tygpåse, tömmer sopor och släcker alla lampor och packar in oss i bilen och åker. Allt det där borde ta max en halvtimme.
Men det är ju bara i mitt huvud. För i verkligheten ska det packas kläder till fem personer för en vistelse i flera dagar utan tillgång till tvättmaskin, det ska packas blöjor, kylvaror, täcke och kudde till spjälsäng (för att vi aldrig kommer oss för att köpa en extra uppsättning att ha på landet), det ska bres smörgåsar att äta i bilen, babyvakten måste med, böcker att läsa, datorn och mobilladdare och linsgrejer och glasögon och plånboken - vart fan är den? Sängen måste bäddas för jag hatar att komma hem till värsta röran och herregud hur jävla svårt ska det vara att hinna dammsuga upp alla smulor under köksbordet och vem har egentligen packat ner nappflaskorna till Frank? Inte jag i alla fall, inte du heller? Men var är de då? OCH FÖR I HELVETE VARFÖR LIGGER DET LEGO ÖVER HELA VARDAGSRUMSGOLVET? STÄDA UPP DET NU ANNARS SLÄNGER JAG DET! Och alla väskor som nu står vid dörren måste bäras ner till bilen för att packas in, och glöm för guds skull inte att lägga ner ytterkläder till barnen, det får bli en till IKEA-påse helt enkelt för både jackor och överdragsbyxor måste faktiskt med och det här är ju helt jävla sinnessjukt - nu har vi hållit på och packat i två timmar och vi är inte ens klara ännu och vi kommer aldrig någonsin att komma iväg det är lika bra att vi bara säljer skiten för jag orkar inte mer!
Och sen åker vi äntligen. Inte efter en halvtimme som jag trodde utan efter lite drygt två timmar. Och hela familjen är osams och jag har skrikit på alla för att vi är som en jävla cirkus som inte bara kan åka till landet en vanlig helg utan att behöva packa med oss halva lägenheten först.
Varje gång.
Att jag aldrig lär mig. Aldrig aldrig aldrig aldrig.
Det skulle bara vara så himla skönt att få åka någon endaste liten gång utan att behöva bråka först.
8 kommentarer:
Jag skulle vilja se din blogg illustrerad, typ som Ensamma Mamman. Du skriver ju så jävla bra och det är nog galet hög igenkänningsfaktor för alla med familj..!
Ha det toppen på landet nu lilla cirkusen!
Men du, tack för så fina ord! <3 Cirkusen är på plats och i vanlig ordning har vi redan glömt hela packningskarusellen. Glad påsk till dig också!
Plus att titta här! http://hejhejvardag.com/
Det finns redan en sån blogg - den är jättebra!
Ofta brukar förmiddagen hinna lida mot sitt slut medan vi packar, släpar och bråkar, så då börjar diskussionerna om man borde äta lunch hemma innan man kommer iväg. Det är då jag brukar börja springa runt skrikandes..
Det kommer att bli bättre. Vips så är ungarna tonåringar ovh vägrar följa med. Då saknar man småbarnsåren. Varför är vi aldrig nöjda? : )
ÅH GUD JA EXAKT SÅ DÄR!!!! "Komma iväg" är mitt absolut mest kritiska familjemoment. Jag hatar allt och alla som har med "komma iväg" att göra.
Fast vad bra det blev när ni kom fram och fick andas lantluft!! Eller? Njuta av livet, känna doften av vår och få utlopp för allt "benspring". Njut av livet och glad påsk!!
Annacarin
Det låter som när vi ska på semester... Jag packar till mig och till barnen, mannen packar enbart till sig själv, och ändå har det ett antal gånger hänt att jag och ungarna åkt till tåget i förväg, hunnit köpa resgodis och tidning på kiosken, hittat våra platser på tåget och bonat in oss för att sen se mannen komma inspringande på perrongen och upp på tåget sekunderna innan det går...
Skicka en kommentar