Ibland tänker jag att jag är den enda föräldern som faktiskt tappar tålamodet på riktigt med mina barn, att alla andra som säger att de gör det bara överdriver och att de egentligen uppför sig rätt civiliserat i varje situation. Jag tänker att de kanske skriker, men att de inte skriker dumma saker, att de även i stundens hetta väljer sina ord och tänker på att inte såra barnen.
För jag har nämligen så svårt att se framför mig hur någon annan vuxen plötsligt får nog av femåringen som står och vrålar "JAG HATAR DIG!" med tårarna sprutandes och därför svarar "Jaha, men det passar ju jättebra för just nu hatar jag dig också för du är så jävla jobbig!" För så säger man ju inte som vuxen? Vad skulle Jesper Juul säga om det? Och vad skulle BVC säga? Och finns det egentligen några andra föräldrar som vrålar det allra högsta de kan till sina ungar att "NU RÄCKER DET NU HÅLLER DU KLAFFEN ANNARS VET JAG INTE VAD JAG GÖR!"
Men jag spelar spel med mina ungar, läser för dem och tröstar dem när de är ledsna också så förhoppningsvis blir det folk även av dem när de blir stora. Trots att jag ibland hotar med att slänga "varenda jävla leksak de äger och har" och säger åt dem att hålla sig på sitt rum för att jag inte vill se dem längre när vi bråkar riktigt mycket.
15 kommentarer:
Det blir ju folk av oss med lite humörinstabils mammor också. Vi gillar våra mammor även som vuxna till och med.
Du är icke den enda. Jag har också vrålat allehanda ting till mina barn (och se hur det gick för dem... haha). Nä, jag tror de flesta dampar ur ibland på sina ungar. Men jag tror på att be om ursäkt sen, efteråt när allt lagt sig. Och va sjutton, ungarna måste ju lära sig att vi också bara är människor, inte några übermenschen.
Kan få total psykbryt på min femåring. Efter att hon testat den där gränsen på femtielva olika sätt brister det ibland och ett högljutt "NU RÄCKER DET. OKEJ???!!! ploppar ut ur en ilsken moder. Brukar be om ursäkt efteråt och så pratar vi om varför jag blev så vansinng. Sedan håller lugnet i sig i säkert nio minuter.
Äh, glöm Juul. Förespråkande inte han lite lagom med aga? Gillade honom iaf inte när jag läste honom (bokklubbsbok, annars hade jag väl aldrig kommit på tanken att läsa). Jag får också psykbryt på mina ibland. Men faktiskt blir det längre och längre mellan gångerna. De blir ju äldre och förståndigare (fram till dess det är dags för tonåren då men dit är det långt).
Jag får också utbrott på min trotsiga unge ibland. Och dåligt samvete efteråt.
Tack! Det var precis vad jag behövde läsa just idag, efter en dag med alldeles för mycket skrik :(
Har inte barn, men en mamma som varit vansinnig på mig titt som tätt under uppväxten och jag blev rätt ok ändå. Och tycker hon är bäst i världen. :)
Uuuh, jag gör det också nog. Just här en kväll när sonen 5 år tog i värgpennslådan och lyfte upp den med luckan nedåt, så alla pennor föll i golvet - så suckade jag stört, rynkade pannan och sa "aaah, jag SA ju att du inte skulle ta i sådär, du måste ju lite fundera. Jag har sagt om detta tusen ggr!!"... Så titta han ledset på mig och sa "du får inte bli så arg på mig hela tiden mamma!" .... buhuuuuu, vad jag kände mig dåååålig!!! Jag hade haft en sådan dag då allt de gjorde störde mig - alla misstag de gjorde alltså... och jag hade tydligen rytit till för många ggr... Men sen sa jag snällt till honom att det är jättebra att han säger till, att vi vuxna blir också ibland trötta och gnäller, så det är bra att han säger... Men USCH vad jag kände mig dålig - och försökte vara ultragullig mamma (en stund) efter det ;)
Preciiis vad jag behövde läsa. Eventuellt att den ena ungen går igenom en faaaas nu igen. =/
Du menar att det finns föräldrar som INTE tappar tålamodet och säger/skriker något idiotiskt till sina barn med jämna mellanrum? Uh. Jag gör det i alla fall.
Det är skönt att läsa att man inte är den enda som tappar tålamodet ibland. Man känner som den hemskaste mamman i världen och tänker verkligen att "INGEN annan skriker på sina barn"!
Befriande att läsa ditt inlägg!!
Right there with you with the skrik etc etc. Du äro ICKE ensam!
Linn: Du är faktiskt ett fantastiskt människoexemplar! Jag brukar tänka på det och trösta mig med det när jag varit extra hetsig någon gång. Det och att jag fortfarande har minst en mjölkastarincident framför mig.
I will not: Exakt, ursäkten sen är jätteviktig. För det är ju det man vill att de ska lära sig - att man kan göra fel ibland men att man ber om ursäkt efteråt.
Emma: haha! Men ack så sköna nio minuter för er båda ;-)
tantaugusta: hahaha! ja alltså, jag har faktiskt inte läst juul. Men jag tycker ju ändå att han tycks vara en riktig tönt.
Carolin: detta ständigt dåliga samvete. Är så trött på det!
Helena: Hoppas det varit mindre skrikigt idag!
Annika: Skönt att höra!
Tove: Jag tror som sagt att det bara är bra att de får se att vi också kan förlora tålamodet ibland, och framförallt får se att vi ber om ursäkt sen. För hur ska de annars lära sig det själva?
Drottningen: alltså alla dessa jävla faser! Man vill ju bara att de ska stoppa upp sig själva i röven!
Lisa: Ja, jag är säker på att tex Amanda Schulman tillhör den kategorin. Hon och alla andra föräldrar som intervjuas i Vi föräldrar ;-)
Lotta: Tack! Och jag tänker ofta så. Att jag skriker värst av alla.
Katta Kvack: Jag ska banne mig ge ut en uppfostringsbok: "Hur du uppfostar ditt barn med skrik, hot och mutor", vill du vara med och skriva den?
...slänga "varenda jävla leksak de äger och har" ... om de inte plockar ihop sakerna i sitt rum.
Sen hämtar jag stora sopsäcken och börjat verkställa hotet, då kommer barnet och hjälper till och vi har en trevlig stund tillsammans med att plocka alla sakerna i säcken. Säcken ställs i garaget i väntan på grovsopshämtningen, som glöms bort, och efter 6 månader börjar barnet efterfråga en eller annan pryl från säcken....
Psykbryt har man definitivt haft, exv flög en stor bricka med de mest perfekta hembakade semlorna tvärs över garaget i ett sånt psykbryt (bättre semlorna än ett barn var mitt resonemang..)
Att visa fler känslor än kärlek för sina barn är väl inte fel, att man som vuxen också kan bli arg eller ledsen har fel och brister. Att det också är OK. Det viktiga är kanske vad man gör efteråt, ber om ursäkt och förklarar (och städar själv upp semlorna i garaget...)
Nä du är inte ensam, men få erkänner det som du.... Kämpa på!
...slänga "varenda jävla leksak de äger och har" ... om de inte plockar ihop sakerna i sitt rum.
Sen hämtar jag stora sopsäcken och börjat verkställa hotet, då kommer barnet och hjälper till och vi har en trevlig stund tillsammans med att plocka alla sakerna i säcken. Säcken ställs i garaget i väntan på grovsopshämtningen, som glöms bort, och efter 6 månader börjar barnet efterfråga en eller annan pryl från säcken....
Psykbryt har man definitivt haft, exv flög en stor bricka med de mest perfekta hembakade semlorna tvärs över garaget i ett sånt psykbryt (bättre semlorna än ett barn var mitt resonemang..)
Att visa fler känslor än kärlek för sina barn är väl inte fel, att man som vuxen också kan bli arg eller ledsen har fel och brister. Att det också är OK. Det viktiga är kanske vad man gör efteråt, ber om ursäkt och förklarar (och städar själv upp semlorna i garaget...)
Nä du är inte ensam, men få erkänner det som du.... Kämpa på!
Skicka en kommentar