HAHAHAHAHAHA!
Det var ju lite som att försöka hjälpa en helförlamad giraff upp i en lastbilshytt, och det slutade med att jag stod bakom mormor med ett fast grepp om henne i armhålorna bredvid den öppna bildörren (både hon och jag desperat skrattandes pga absurd situation) samtidigt som mamma jagade efter en busschaufför som råkade passera just då. Den stackars busschauffören fick sedan komma och lyfta in mormor i bilen. "Hur ska jag komma ut sen då?" undrade mormor lite matt sedan när vi hunnit köra en stund. "Äsch" svarade mamma, "det hjälper ju tyngdkraften till med. Jag knuffar väl bara ut dig".
6 kommentarer:
Hahahaha!!!
Hoppas att din mormor känner sig bättre snart.
Där fick vi ju svaret på vart du ärvt din humor ifrån. Hoppas din mormor blir bättre snart.
Skrattar så det kommer lite kiss!
Tack hörni, och jag ber om ursäkt för eventuella nedkissningar!
Kan vara det roligaste jag läst på internetet på jättejättelänge. Blev extra glad också att din mormor skrattade också, gav liksom hela storyn extra kärlek på nåt sätt. Kissade också ner mig lite.
Sofia: Haha! Ja det var nog lika delar kärlek, humor och desperation i den situationen.
Skicka en kommentar