Två eller tre. Typ same same.

Jag känner mig rätt avslappnad i rollen som trebarnsförälder. Man kan liksom inte ha hundraprocentig koll på allting, det mesta funkar ändå.

Tyvärr är väl inte Björn fullt lika cool och avspänd som jag är när det gäller hela den här barnaskaragrejen. Igår blev han tex alldeles "ba nu får du faktiskt gå tillbaka på en gång och hämta honom" när jag kom hem ensam från föräldramötet. Tydligen hade jag lovat att plocka upp Julius från en kompis på vägen hem.

Jeez, jag kan väl inte komma ihåg allt jämt heller.