Det blev sommar igen hörni, det trodde jag faktiskt inte. Men åh så glad jag är över det. Jag älskar sommaren, det är min allra bästa vän.
Jag är glad också över bebisen som växer i min mage men det är så himla himla tungt. Varje dag när jag kommer hem från jobbet har jag så ont i kroppen att jag inte orkar något annat än att lägga mig i soffan med fötterna högt upp.
Det sliter nämligen att jobba heltid på en ettårsavdelning när man är gravid har jag upptäckt. Det sliter jättemycket. Och jag känner mig alldeles nedstämd och kass för att jag inte orkar mer, är piggare och jobbar på i samma tempo som tidigare. Jag har dåligt samvete både gentemot mina kollegor och min familj. Och så är jag arg på mig själv för att jag inte är bäst och starkast. Jag vill alltid vara den som är bäst och starkast och orkar mest.
Och istället för att vara det sitter jag här och funderar på att ringa och boka en läkartid med syftet att bli sjukskriven en sisådär 20 %.
Så, kul att jag är tillbaka va?
/Gnällig latmask
13 kommentarer:
Det där med att man alltid är hårdast mot sig själv, vad ska det vara bra för? Egenligen?
Se så, ring nu!
Jobba heltid på en ettårsavdelning låter typ som ett av de tyngsta jobben som finns, jag blir matt bara av att tänka på det...
Jag har en 2.5-åring. Hon har varit ett år. Jag vågar inte tänka på hur det är att ha 18 sådana runt sig. Vet hur trött min fru var när hon var gravid, hon klarade sig utan sjukskrivning men det är inte riktigt lika ansträngande att sitta på en kontorsstol, ändå gjorde hon ett jättejobb som åkte dit varje dag. I efterhand önskade hon att hon gått på mammaledigheten några veckor tidigare. You go girl! Unna dig ledighet, det kommer du må bäst av. I andra hand kommer dessutom du må bäst av det och i tredje hand din omgivning. Tänk om det var männen som var gravida, då hade vi varit hemma på soffan från den dag vi plussat :) Ta hand om dig nu.
ps. I fjärde hand kommer du orka blogga med om vi som sitter på våra kontorsstolar får en rolig stund när vi läser dig.
Knäppo, lyssna på kroppen nu och ta hand om dig och bebisen! Bäst och starkast kan ingen vara jämt och de klarar sig utan dig på jobbet ett tag. =)
Det är en svensk fördom det där - 'det är ingen sjukdom att vara gravid' - nej, det är det inte, men man är trött! Jättetrött! Kroppen ska fixa ihop en alldeles ny liten människa, då behöver man mer vila än annars.
Minst 20%! Nu.
Lyssna på din kropp och på Davids kommentar. Var rädd om dig.
Du, du är inte ens lite lat. Ring du bara och tänk på att det skulle göra både dig, familjen, jobbet och den blivanade familjemedlemmen gott. Man är trött när man är gravid och det får man va, du gör ju ett liv för sjutton och det är jobbigare än vilket utekväll som helst. Kram
Är alltid kul med inlägg från dig även om det är självömkan! Och ibland är det bra att gnälla av sig lite så känns det lite bättre en stund.
Hoppas du kan övertala läkaren om lite sjukskrivning så du får vila lite och kan bli en piggare mamma/fru/kollega/bebisförpackning.
/Åsa
Hjärtligt välkommen tillbaka, självömkan eller inte!!! Jag tror i alla fall att det är bättre att minska lite på jobbet nu, i stället för att spräcka en propp och inte kunna jobba alls ( byta blöjor, mata, vaka, byta blöjor, mm ) när bäbisen väl är här.
Annacarin
Har du sökt havandeskapspenning? Du borde få med tanke på jobbet.
/Anna-Karin (annarosv)
Ja men gud ja, boka en tid. Jag blir sjukt utmattad av att vara preggo med en ettåting här hemma - EN. Att jobba på en ettårsavdelning... kan inte ens föreställa mig det.
Ring. Du bär inte första barnet nu, utan tredje. Riskerna ökar med varje barn, och ålder. Du behöver ta hand om dig, för dina barn vill ha sin mamma kvar. Och vi vill läsa om nya bebisen, och de andra två. Så ring, snälla. Du är inte!!! lat, ok?
Hoppas du ringde redan i fredags, annars gör du det imorgon.
Du är INTE lat eller gnällig - du är gravid och har ett tungt jobb och en familj med två små barn.
Då ska man trappa ner.
Hoppas du går ner till 70 % och får vila riktigt mycket de där 30 %.
Kraaaaam
Tack snälla rara ni för alla uppmuntrande kommentarer! Det värmer mer än ni kan tro. Jag ringde i alla fall i fredags och har en tid redan i morgon hos läkaren. Så fortsättning följer antar jag.
Skicka en kommentar