Men de barn i den här familjen som överlever sin barndom kommer bli starka människor! Det är jag säker på.

Hej hej, här är min ansökan till att bli årets mamma:

Förra veckan när Julius en natt hostade så mycket att han nästan inte kunde andas letade vi frenetiskt efter en gammal cocillana som han fått utskriven för några år sedan då han hade lunginflammation. Till slut hittade vi den och jag läste på flaskan att han skulle ha 2,5 ml. Bra sa jag, det är ett halvt matskedsmått. Och det hade ju varit frid och fröjd om det inte var så att det går 15 ml på en matsked och inte 5 ml som jag trodde i mitt yrvakna tillstånd mitt i natten. Lite synd var det också kanske att jag upprepade det misstaget kvällen därpå. Och kvällen därpå. Men vuxendosen (7,5 ml) funkade i alla fall utmärkt på hostan kan jag meddela.

Idag var Charles bjuden på kalas och jag gick dit med honom. När alla föräldrar gått och barnen satt i solen och åt grillad korv gick jag också hem. När jag hade kommit hem slog det mig att jag glömt upplysa födelsedagsbarnets föräldrar om den lilla detaljen att Charles är nötallergiker. När jag ringde för att berätta det svarade mamman "ojdå, jag som precis ställt fram skålar med nötter här på bordet, ska jag plocka bort dem?"

Så - kaching! Ni hör ju, priset är ju så gott som mitt trots att mindre än halva året gått ännu.