Alltså, jag är lite sugen på det här med orientering. Är det konstigt? Kan man komma på det i vuxen ålder? Och framförallt, kan man BÖRJA med det i vuxen ålder? Jag kan absolut inte läsa kartor, har aldrig hållit i en kompass och går vilse i tunnelbanan så fort jag gått genom spärren.
Släpper man ut såna som mig i skogen på riktigt med kartor? Eller får jag orientera i en gympasal med plintar målade som träd och lite insläpat granris på golvet?
Jaja, jag har lite drygt två månader på mig att ta reda på allt det här för innan bröllopet får jag absolut inte orientera säger Björn. Inte utan sändare på mig.
6 kommentarer:
Tycker din blivande make låter klok!
Jag är också vuxen och kan få för mig att orientering vore skoj. Den lokala föreningen har satt upp kontroller och skickat ut kartor med lokaltidningen. Så jag kan prova. =)
Åh klart du ska børja! Jag orienterar, är sjukt kul.
Testa att køpa ett naturpass (en karta med kontroller som sitter ute hela säsongen) før att se om du tycker det är roligt.
Heja och lycka till!
När du känner dig redo - kom och besök en av våra träningar. Kolla in var och när på centrumok.se
Här finns massor av nybörjare i vuxen ålder och vi släpper absolut ut dig i skogen på riktigt med karta och kompass! Tunnelbanenavigeringen får du också hjälp med. :)
Välkommen.
Som gammal orienterare kan jag inte annat än hålla med föregående talare - klart du ska ut med karta i skog och mark!
Naturpass eller träning med någon klubb funkar säkert lika bra. Kolla på www.orientering.se så hittar du nog en klubb nära dig.
Och vill äldsta sonen testa på't finns "miniknat" på varje tävling där de får en karta, stämpla vid kontroller, och framförallt får pris/diplom. Mycket uppskattat hos min femåring, som till min stora fasa säger "Jag ääälskar orientering" (vilket kanske innebär att jag måste börja på allvar igen).
Naturpasset nästa? Orientering när du känner för det: http://www.orientering.se/Arbetsrum-ovriga/Naturpasset/Dethararnaturpasset/Naturpassetgrundpaket/
Skicka en kommentar