I morse bad jag Julius om hjälp. "Snälla Julius, jag mår inte så himla bra idag och jag skulle verkligen vilja att du hjälpte mig den här morgonen med att klä på dig och sånt så att vi inte behöver bråka, för jag orkar inte det idag."
Julius satt orörlig i soffan och fortsatte titta på tv så jag petade lite på honom. "Hallå, du kan väl svara i alla fall!"
Då vände han sig om mot mig och ba "alltså mamma, allt du säger kommer in i det här örat och sen liksom bara rinner ut genom det andra."
OCH HAN ÄR INTE ENS TONÅRING ÄNNU!
Jag hoppas vi kommer ha råd med mycket terapi när han växer upp. För mig alltså.
5 kommentarer:
Hahaha det var i alla fall en ärlig kommentar..!
Hahahaa. Skön kille. ;)
Haha... usch... Vissa saker lämpar sig helt klart bäst i skrift eller om det är nån annans barn som "skojar" till det. De kan vara så sjukt dryga de små liven! Som Stella när hon får tillsägelse som inte funkar och man "okej stella då blir det inget godis imorgon" och hon *hånskratt* "aja... det har du glömt till imorgon det gör du alltid. jag får alltid godis vad du än säger" och jag *FAAAAAAAAAAAN*
Det ser lite mörkt ut inför tonåren. Vår sjuåring berättade igår "När mamma kom och hämtade på kalasen låtsades jag först att jag inte såg henne så jag kunde leka lite till".
Hahaha hårda bananer =)
Skicka en kommentar