lördagen den 30:e april 2011

För det är ju viktigt med seder och bruk

Valborg hörni, det gillar vi! Det betyder att det faktiskt är vår på riktigt nu.

Vi tänkte fira genom att hälla i barnen ett par folkisar och sen dra upp till brasan med dem. Det är lika bra att de får lära sig såna traditioner redan från början.

fredagen den 29:e april 2011

För jag är faktiskt den som har koll

När jag kom till jobbet i morse stod alla kollegor på rad och pekade anklagande mot mig och hojtade ilsket att förrådsnyckeln var borta och att jag minsann skulle hosta upp den fort som fan. Typ alltså. (Det är möjligt att deras version kanske är lite annorlunda, men det hör inte hit. Det här är ju inte deras blogg).

Och de visste inte ens om det var jag som hade tappat bort den eller inte, de bara antog det! Så himla orättvist. Jag kände mig mycket oförtjänt anklagad.

Att det sen var jag som hade tappat bort den hade faktiskt ingenting med saken att göra. Det kunde ju inte de veta liksom.

Och att det alltid är jag som tappar bort den där satans jävla nyckeln har inte heller med saken att göra.

För vi är ju faktiskt anti-skräp. Tror jag.

Men åh, vad sa vi nu igen om det här med tatueringar på barn? Var de eller var de inte WT?


Nej, vi borde nog ha väntat ett par år med den där va? Var ärliga nu, håll inte inne med något för min skull.

Fast det är ju ändå ett viktigt budskap liksom.

Jag vill ju bara sova lite

Det här med att väckarklockan ringer ett antal gånger varje morgon (hej snooze), det ser jag mest som rekommendationer och inte nödvändigtvis något man måste följa.

Synd bara att inte arbetstiderna funkar likadant.



torsdagen den 28:e april 2011

Alla andra har alltid mycket roligare än jag

När jag var i yngre tonåren brukade jag ofta stå i fönstret och titta ut just precis när det började skymma ute, och drömma om allt som hände där ute. Allt som jag missade liksom.

Jag var övertygad om att alla andra i min ålder var ute och hittade på en massa spännande och roliga saker varje kväll, som att hångla med snygga killar, flirta med snygga killar eller kanske bara umgås med snygga killar på valfri plats. (Man skulle lätt kunna tro att jag var ganska enkelspårig i fjortonårsåldern, men det vill jag starkt invända emot. De här snygga killarna kunde nämligen vara både mörka, blonda, långa, strax längre än medellängd och ha en massa olika klädstilar. Ja ni ser, inte ett dugg enkelspårigt alltså).

Att alla andra fjortonåringar också satt hemma framför tv:n med resten av sina familjer de flesta kvällar på året (förutom de fjortonåringar som bor på landet, för de åker ju moped varje kväll. Det vet ju alla), det föll mig liksom aldrig in. Jag trodde istället att jag var ganska misslyckad och tråkig och helt enkelt för ocool för att få vara med om alla de här spännande sakerna. (Spännande killarna alltså).

Och det är ju synd att jag är för dum för att dra lärdom av mina misstag. För just nu är jag övertygad om att alla andra redan har plockat bort och diskat efter middagen, hunnit träna, kanske träffat en kompis på en uteservering och tagit ett glas vin, samt har läst minst ett kapitel i en skitbra bok alternativt sett ett avsnitt av en skitbra tv-serie.

Själv har jag bara nattat barn. Och tittat ut genom vardagsfönstret och tänkt att alla andra gör mer spännande saker* än jag.


*Obs! Inte synonymt med spännande killar längre. Skönt att jag har utvecklats på åtminstone en punkt sen jag var 14 år. Jag fattar att det finns fler saker än så som är spännande.

Ett förslag

Det här med räkningar, alltså så himla tradigt. Varje månad samma sak: pengar kommer in, pengar går ut. Och så räkna budget, flytta pengar mellan konton och ha koll på läget.

Kan vi effektivisera det här på något sätt tror ni? Kanske bara betala räkningarna var tredje månad eller så?

Vi försöker så tycker jag.


onsdagen den 27:e april 2011

Tungt

Det här trotset hörni, det knäcker mig. Just nu har vi två barn som trotsar hemma, och det är skrik och bråk och slagsmål dygnet runt. Den enda gången det är lugnt är när de är på dagis.

Och jag vet, man får inte säga så här som förälder, men jag tycker inte om mina barn när de skriker som värst. Jag orkar inte tjafsa mer om toalettbesök, knäckebrödsmackor som ska vara mjuka, vem som ska bära cykelhjälmen och vikten av att ha skor på sig när man går ut. Jag orkar inte det! Inte mer, inte hela tiden. Och särskilt inte nattetid när jag vet att väckarklockan ringer 05.45.

Jag känner mig trött och slutkörd och ganska nedstämd just nu faktiskt. När de skriker som värst pendlar jag mellan att vilja kasta dem i väggen eller bara lägga mig ner i en hög på golvet och gråta. Hittills har jag inte gjort något av det, för man gör inte sånt som mamma. Man biter ihop och tänker hemska saker i huvudet och skriker ibland tillbaka, ofta mindre genomtänkta saker, men man kastar ingen i väggen. Och man skrämmer inte barnen genom att bryta ihop mitt framför dem. Men fan vad det är tungt just nu att inte göra så.

Och mitt uppe i allt elände längtar jag efter mina barn. För de här aggressiva och egocentriska monsterna är inte dem, de kanske ser ut som dem, men det är inte det. Det är trotset som har tagit över dem. Och trotset kan ta sig i arslet och fara nånstans dit solen inte lyser. Eller åtminstone inte till nåt ställe jag och mina barn brukar vara på.




Ett litet tips till er som tränar mycket:

Om det är så att ni plötsligt inser att er överkropp har blivit så stor att huvudet ser ut som ett litet bär på en stor badboll, dra då ner lite på vikterna.

Eller kanske till och med ta en paus i träningen.

Och gå gärna hem och fundera lite över det här med vikten av proportionalitet.



Vardagsedge

Det är bara töntar som har med sig nycklarna till jobbet de dagar de öppnar.

Det är mycket mer hard core att hoppas på att städerskan kanske är kvar.



tisdagen den 26:e april 2011

Svårt att vara nyttig hemma hos oss

Det är tur att jag åkte iväg och handlade tidigare ikväll, för det där fruktfatet såg ju inte så jävla roligt ut måste jag säga.

Särskilt inte den där skruvdragaren längst ner. Jag tvivlar på att det finns en endaste liten vitamin kvar i den.


Det kanske inte syns på bilden, men den där klädmuren är uppskattnings 1,5 meter hög.

Jag hade för mig att det skulle finnas en kasse eller två med urvuxna barnkläder i källaren som jag kanske kunde vara duktig och sälja på Tradera och tjäna ihop en hel hundralapp eller två på. Ni vet, lägga ut ett par plagg på sängen och fota och skriva lite lagom särskrivet att de kommer från "ett hund och rök fritt hem"och sen hoppas på det bästa. Helst huggsexa givetvis, men en vanlig sketen budgivning skulle också duga.

Men sen hällde jag ut alla kläder på vardagsrumsgolvet och insåg att jag nog måste omformulera den där annonsen.

Till något mer i den här stilen:  "14,3 kg blandade barnkläder säljes. Endast avhämtning med rymlig bil. Pris kan diskuteras. Eller vad fan förresten, bara kom och ta bort skiten från mitt vardagsrumsgolv snarast så betalar jag dig."

Hata morgnar

Vem har gett den här tisdagen lov att uppföra sig som en måndag egentligen? Va? Va? Va?

måndagen den 25:e april 2011

Ett inställt inlägg är också ett inlägg.

Jag tänkte först skriva ett inlägg om hur hemsk och egocentrisk jag var när jag var i nittonårsåldern. Sen tänkte jag skriva ett inlägg om hur jag (innan jag träffade Björn) dejtade till höger och vänster, och att alla de killarna var rätt olika varandra både till utseendet och till sättet, men att ingen av dem hade fula skor eftersom det alltid varit en stor deal breaker för mig.

Men jag vet inte jag. Jag tror jag hoppar över det faktiskt. Men nu vet ni i alla fall att jag hade tänkt blogga i ikväll. Och om vad.

Så att ni inte går runt och tror att jag bara struntar i bloggen ikväll liksom.

Skyll på oss

Men alltså, är det ingen på försäkringskassan som läser min blogg eller?

Det där är ju knappast ett mysterium för den som känner till min familj liksom. Det har dessutom hållit på ända sen september i fjol.

God morgon!


söndagen den 24:e april 2011

Ledningen borde vid det här laget ha kommit fram till samma sak kan man ju tycka

Jag är inte alls så sugen på att gå tillbaka till jobbet på tisdag faktiskt. För nu har jag varit ledig i flera dagar och har under den tiden gått barbent i olika sommarklänningar, bränt mig lite i solen, ätit delikata sandkakor som mina barn gjort, druckit vin, ätit lunch ute samt sett maskrosor.

... och ni hör väl själva - det är ju sommarsemestern som har börjat.  Och sett ur det perspektivet är det alldeles för tidigt att gå tillbaka till jobbet i övermorgon. Alldeles för tidigt.

Obegripligt

Jag var på spinning i förmiddags, och det gick inte så himla bra faktiskt. Det kändes snarare ganska tungt och jag har lite svårt att förstå varför. Jag har nämligen kolhydratladdat* hela helgen och jag har hört att det är det man ska göra inför viktiga lopp och sånt. Nu var ju det här bara ett vanligt spinningpass, men ändå. Samma principer borde väl gälla?


*Godis, godis, Budapeststubbe, godis, budapeststubbe, godis, cheesecake, godis och godis.

lördagen den 23:e april 2011

En kamp mot klockan

Vi åker bil med ett monster. Han skriker, svär och dricker sprit direkt ur flaskan. Det är ett jävla helvete att sitta bredvid.

Men som tur är hittade jag ett kexpaket nyss. Tydligen tystnar han om man stoppar in tillräckligt många kex i munnen på honom på en och samma gång.





Men Gud hjälpe oss om kexen tar slut innan vi når Stockholm.

Location:Hallstahammar,Sverige

fredagen den 22:e april 2011

Långfredag

Vi tar alldeles för lätt på religiösa sedvänjor här i vårt land tycker jag.

Långfredagen är till exempel en dag då man inte ska göra någonting, för att hedra Jesus när han hängde där på korset och varken kunde twittra, kolla Facebook eller äta chips.

Så idag gör jag alltså ingenting. Utomhus, i solen. Jag tror faktiskt att Jesus hade uppskattat den gesten.









torsdagen den 21:e april 2011

Skönt för oss

Vilken himla tur att vi ska sitta i bilen hela dagen idag!

För vem vill vara utomhus när det är sånt här väder liksom?





Mitt namn är Sadel. Inte hästsadel, ERIC Sadel


Ibland tror jag att jag vet saker. Som att Eric Saade heter Saade i efternamn. Men som tur är har jag en soon to be-fyraåring som alltid vet bäst och kan tala om för mig när jag har fel.

Han har exempelvis upplyst mig om att Eric faktiskt heter Sadel i efternamn. Eric Sadel alltså.

Och tur var väl det, för jag menar det där Saade var ju ett förjävla dumt namn.


onsdagen den 20:e april 2011

Uppföljning

Minns ni mitt nyårslöfte? För er som undrar går det i alla fall skitbra, jag levererar varje dag kan man säga.

Jag har nämligen olika nyans av lort under naglarna varje dag. Och inte hinner det flagna heller innan jag lagt dit nytt.

You had me att färgflagnad trästol

Ibland känns det som att jag inte gör annat än att leta sommarhus på Hemnet. Det är bokstavligt talat det första jag gör på morgonen och det sista jag gör innan jag somnar.

Och det är ju inte så att det saknas objekt, tvärtom. Det kommer ut hur många stugor som helst varje dag men det är nästan alltid något som gör att det inte känns bra. En del är för dyra, andra är för små och vissa är helt enkelt för lika rivningsobjekt. Det skulle känna så jobbigt liksom om man inte vet om man ska riva huset eller sätta upp nya gardiner när man kommer dit första gången.

Sen finns det hus som man inte riktigt kan avgöra genom att titta på bilderna om det är ett bra hus eller inte, man vet inte om det är mäklaren som bara tagit taskiga bilder eller om huset verkligen är fint på riktigt.
Vid såna tillfällen är det skönt när mäklaren anstränger sig lite extra och lägger ut såna här bilder:

Jag menar, då vet man ju säkert. Att själva huset är precis det vi vill ha.

tisdagen den 19:e april 2011

Frigjordhetens sjuttiotal slog tydligen igenom även på barnprogrammen

När jag var liten älskade jag "Fem myror är fler än fyra elefanter". Jag gillade hur snygga bokstäverna alltid blev under bilderna på barnen som bokstaverade sina namn, jag tyckte att Eva var jättesöt och alla sånger var toppenbra.

Och vet ni? Det är banne mig lika bra än idag! Visserligen fokuserar jag kanske på andra saker nu, som den fantastiska pedagogiken och uppfinningsrikedomen hos manusförfattarna, men ändå. Jag älskar det fortfarande. Och jag oerhört glad över att mina barn tycks känna samma sak. För bättre barnprogram är svårt att hitta tycker jag.

Men det finns bara en sak som förbryllar mig lite, efter att Julius idag tittat på avsnittet om bokstaven Q konstaterade han glatt att "Eva verkligen gillar quk". Hur kan jag ha missat hela den vinklingen? Det skulle ju onekligen kunna förklara varför hon ser så glad ut över Magnus och Brasses ständiga uppvaktning. Men kunde de inte ha hållit det för sig själva? Det är ju ändå ett barnprogram menar jag.

Stilla kvällsbön

Kära valfri högre makt, låt barnen sova den här natten igenom.

Om inte annat så för deras skull, för det skulle ju vara så kallt för dem att ligga ute på balkongen hela natten annars.

Och så fotade jag alltihop. Vad säger det om mig egentligen?

Jag testade nyss om osthyveln verkligen var vass.




Det var den.

För säkerhets skull testade jag den på tummen också strax efter, bara för att se att det första blodbadet inte bara var en slump liksom.




Det var det inte.

Men lite blod i vitkålssalladen är nog bara järnberikande tror jag.

Påskstämning hemma hos oss

Småbröder vill ju alltid vara som sina storebröder så i natt slog även Charles till med feber.

Idag är vi alltså följaktligen hemma. Ingen av oss har sovit något, en av oss har pms, de flesta av oss är hängiga och griniga och ingen är väl egentligen på bra humör. Så det känns ju spännande måste jag säga, lite som att vara med i en dokusåpa där man inte vet vem som blir dödad härnäst.

Sa jag dödad? Jag menade ju naturligtvis utröstad.

(Inte så lätt alla gånger att hålla isär de där begreppen, de är väl i det närmaste synonymer. I alla fall om man ska dra nån slutsats av reaktionerna hos alla dokusåpadeltagare som blivit utröstade).

I vilket fall skulle båda två kännas som en befrielse just nu.

måndagen den 18:e april 2011

Konstiga regler

I morse var Julius lite gnällig och klagade över att han frös, men Björn tyckte att han skulle sluta sjåpa sig och sa att han skulle bli varmare av att springa runt och leka på dagis.

Men efter att han varit en stund där ringde en av pedagogerna till mig på jobbet. Tydligen får inte barn med 39°C feber vara på dagis.

Ändrade planer

Ytterligare två bortkastade visningar i helgen. Nu ger jag upp. I somnar blir köper vi helt enkelt ett tält och tar med oss våffeljärnet och drar ut i skogen.

Det räknas också som sommarlov.

lördagen den 16:e april 2011

Lite sunt road rage

Kära med trafikanter. Nu måste vi reda ut en sak här: om det är så att man är för rädd för att köra mer än 90 km/h - då ska man inte köra på motorvägen. Jag repeterar: inte på motorvägen.

Då kan man välja småvägar, eller varför inte passagerarplatsen istället?

(Jag pratar givetvis inte om släp och sånt nu).

Ok? Är alla med på det här?






fredagen den 15:e april 2011

Vill ju inte bli missförstådd

Nu censurerade jag precis mitt förra inlägg, för Björn tyckte att "det var nog lite på gränsen". Så jag omformulerade det, så att ni inte tror att folk som jobbar på förskola inte tycker att alla ungar i hela världen är söta.

Vi tycker givetvis också att kattungar som tittar upp ur slitna läderkängor är det sötaste som finns och har minst en tavla hemma med en jättesöt hund med alldeles för mycket hud i ansiktet som gör mänskliga saker. Som att gå på toaletten. Den tavlan hänger naturligtvis i vårt shabby chic-inspirerade badrum.

Så att ni inte tror att vi är hemska människor menar jag.

Viktiga samtalsämnen

När ni tror att förskolepedagogerna pratar om seriösa saker med varandra där ute på gården en fredag eftermiddag, då pratar de egentligen om söta respektive mindre söta ungar.

Har jag hört alltså. Själv skulle jag så klart aldrig göra så.

Aldrig.

Och jag skulle definitivt aldrig säga att Charles tillhörde topp tre fula ungar på bb.

torsdagen den 14:e april 2011

Viktigt med gränser

Det här godissuget - det är inte utav denna världen! Jag tror att jag eventuellt kan räknas som en missbrukare. Skillnaden är bara att mitt knark kan köpas på Ica och att jag kan bjuda åtminstone ena barnet på lite av det varje lördag utan att socialen kommer och tar honom ifrån mig. Det är väl bara hippies som anser att endast hemsydda kläder och barkbröd är det enda rätta, som kanske har något att invända där.

Men än så länge har jag i alla fall vissa gränser, och det känns ju tryggt. Jag skulle till exempel aldrig äta upp barnens godishalsband som de haft i flera veckor och snorat på, lekt med på dammiga platser och förmodligen slickat rätt mycket på. För det vore ju skitäckligt.

Det är bara försvunnet av andra anledningar. Såna som jag givetvis inte vet någonting om.



Det gäller att prioritera

En kollega till mig har precis fått en bedårande liten bebis, och i säkert en minut eller så ville jag skaffa ett tredje barn.

Sen kom jag på att jag hellre ville ha en sommarstuga. Om inte annat för att de sover så mycket bättre om nätterna.

Tröttare än döden

Herregud, vem körde över mig med ångvälten? Och varför?



onsdagen den 13:e april 2011

Alla kan ju inte få begåvade barn

Jo men visst, han kan ju klä på sig själv. Absolut.




Envisa unge.

På jobbet

Herregud, det är ju barn överallt på det här stället. Ska det verkligen vara så? Vem har lämnat dem här egentligen?



tisdagen den 12:e april 2011

Våffeljärnets fulla potential

En kompis till mig köpte ett nytt våffeljärn för ett tag sedan och av någon anledning läste hon bruksanvisningen som var med. Och herregud säger jag bara! Det var inte bara våfflor som kunde tillagas på det där järnet, det var även färsbiffar och baconinlindad lax och ungefär tusen andra maträtter. Plus efterätter.

Och jag kände mig så himla dum när hon berättade det. Här har jag gått runt i hela mitt liv och trott att man behöver en spis för att kunna laga mat!

Så i morgon tänkte jag prova laga middag i vårt våffeljärn. Jag vill ju att det ska användas fullt ut liksom och inte bara stå i ett skåp och damma i onödan.

Det blir förresten morotssoppa i morgon.

Same same

Sådärja, då var nästa storstadswekeend bokad. I helgen var det Stockholm, om en månad blir det Jönköping!

Det är precis som förra året då jag var i London och Amsterdam. Jag menar, storstad som storstad.


måndagen den 11:e april 2011

Det är ju tur att man är i så bra form

Plötsligt händer det - jag cyklade till jobbet i morse! Och hem också för den delen, då hade jag ju liksom vanan inne.

Men det är ganska jobbigt att cykla som pollenallergiker: man blir andfådd, svettig och får så stumma ben efter ett tag. Det där med benen kändes nästan jobbigast, särskilt i uppförsbackarna. Det är verkligen jobbigt det här med allergi, att det kan sätta sig på såna konstiga ställen.

Men förhoppningsvis lägger det sig tills i morgon om jag tar en tablett extra eller så.

Sol, 15 grader varmt och grillen är igång

Annars då? Har ni det bra där instängda på kontoren? Kanske ångrar valet av yrke kanske?




Ni och ert dekadenta leverne

Eh, vi tog visst en liten paus igår. Men det berodde ju givetvis på det vackra äta-glass-i-parken-vädret och inte att somliga av oss drack jättejättemycket vin i lördags och sen sov jättejättelite natten till söndag.

För om skulle bero på det ändå, får det givetvis stå för er. Själv skulle jag aldrig göra något så dumt.

Såatteh, då tar vi måndag nu då. Härligt som vanligt.


lördagen den 9:e april 2011

Hej lördag

God morgon! Lite mulet idag här på söder, hoppas ni har bättre väder hemma i Sverige.

Eftersom den här semestern är barnfri passade vi på att ta sovmorgon, jag tror inte att jag gick upp förrän halv åtta eller så.

Nu ska vi snart gå ut på stan och bränna alla pengar vi har på värdelösa souvenirer i plast som ingen vill ha egentligen.







fredagen den 8:e april 2011

Lätt packning

Ok. Jag har pass och vin. Mot söder!





Koll på läget

Idag glömde jag min mobil hemma och fick offra rasten för att åka hem och hämta den.

Att den sen visade sig ligga i min väska som jag haft med mig hela dagen är inget jag tänker tala om för er.

Menne, nu är det fredag!

torsdagen den 7:e april 2011

Södermalm. Har man internet där?

I morgon åker jag på mini-semester över helgen. Vi får se om jag kommer kunna blogga, det är ju alltid svårt att veta i förväg när man ska åka nånstans hur internetuppkopplingen är. Och jag ska ju rätt långt bort, ända till söder. Det tar i alla fall minst 15 minuter med t-banan härifrån.

Men jag lovar att göra mitt bästa.

Snart utbränd

Tuff dag på jobbet idag, har både laminerat OCH sovit.
Herregud, jag kommer vara helt utmattad när jag kommer hem ikväll.


Plötsligt kan jag andas!

Jag vägrar bli en sån där asjobbig allergiker som jublar när det regnar och aldrig vill ha fina, varma och soliga dagar. Hör ni det, jag vägrar!

Man är ju dum i huvudet om man inte vill ha fint väder.

Sen vad jag egentligen tycker om det här regnet idag, det tänker jag inte berätta för er.


onsdagen den 6:e april 2011

Fashion on wheels

Ikväll har jag invigt min nya cykelhjälm. Och det kändes helt ok ändå måste jag säga.

Om man inte har något emot att se ut som en förvuxen tolvårig nörd det vill säga.

Ombytta roller

Efter dagishämtning idag drog barnen och jag hem till några vänner för att tigga middag och slita på deras leksaker istället för våra egna för ett tag.

Liksom för att visa hur hemmastadda vi är hos de här vännerna slabbade en av oss genast ner golvet med en stor snorpöl. Inte så konstigt kanske med tanke på att ingen av barnen fyllt fyra år ännu. Mer konstigt dock var väl att det inte var nån av dem som stod för snorpölen.

Den kom från mig.

Alternativ behandling

En vän till mig kan av olika anledningar väldigt mycket om allergier. En av de anledningarna skulle kunna vara att hon själv är allergisk mot nästan allt.
Inom vår familj är hon i alla fall en oerhört ansedd källa till all sorts fakta gällande allergier.

Hursomhelst, hon har sagt att jag kan lindra min huvudvärk genom att dricka Resorb. Och då gör jag ju naturligtvis det, hade hon sagt att jag skulle samla ett dygns snor och sen dricka det hade jag gjort det.

Jag är naturligtvis oerhört glad över att det var just Resorb hon rekommenderade och inte snor.

Så nu gör jag som Sveriges alla halvalkisar, börjar dagen så här:



Skål och god morgon!

tisdagen den 5:e april 2011

Misslyckat försök idag

Det är alltid så mysigt här hemma den här timmen som är mellan hemkomsten från dagis tills dess att maten är klar. Och med mysigt menar jag skrikigt, bråkigt och allmänt asjobbigt.

Idag försökte jag lösa problemet genom att spela musik jättejättehögt. Men jag vet inte, det gick inte så bra. Skriken skar liksom igenom ändå och barnen blev inte direkt lugnare av att jag höjde ljudet på stereon varje gång de försökte slå ihjäl varandra.

Så vi får väl helt enkelt köpa bättre högtalare. Så att jag kan vrida upp ljudet riktigt högt när det behövs. Och då spelar det ju ingen roll heller om barnen blir lugna av musiken eller inte. Huvudsaken är att jag får laga maten ifred.

Det går framåt

Jag har ju tänkt att jag ska börja cykla till jobbet. Jag vill bara vänta på att förhållandena ska bli lite mer drägliga: med temperaturer på minst 10 grader, bortsopat grus, att jobbet flyttar närmare hit, att nån sätter en motor på min cykel och att garantier ges för att det aldrig kommer regna eller blåsa mycket när jag ska cykla.

Så jag tror att jag kommer komma igång rätt snart med det här cyklandet faktiskt.

Dunkande huvud

Den här pollenhuvudvärken ligger konstant och dunkar i huvudet just nu känns det som. Jag kan leva med att jag både är täppt och har rinnsnuva på samma gång, jag kan till och med leva med att det ibland svider och kliar i ögonen.

Men den här huvudvärken, kom igen! Kan man skruva av huvudet tills det har blivit bättre? Det är ju inte så att jag använder det nu för tiden ändå.

måndagen den 4:e april 2011

Bättre än så blir det inte

Pollenallergisk och förskollärare - vilken matchning!

Alltså = ute typ hela dagarna.

Alla vill väl vara kompis med mig?

Ibland rensar jag bland mina vänner på Facebook. Den där tjejen som gick i parallellklassen på mellanstadiet känns det kanske inte så jätteviktigt att ha koll på längre. Eller killen som man åkte samma buss som till sommarjobbet den där sommaren då man jobbade några veckor efter skolavslutningen i nian.

Och klick klick så tar man bort dem, det är ju inte svårare än så. Men det konstiga är att det är nästan alltid nån av de rensade som lägger till en igen. Varför det? Jag begriper inte, förstår de inte att jag tog bort dem med flit? Tror de kanske att det var en olyckshändelse, att min blinda katt gick över tangentbordet just som jag höll på att titta igenom min vännerlista och vips-  så råkade just den här personen försvinna. Utan att jag märkte det.

Mycket märkligt. Vad som är ännu mer märkligt är att en gammal vän som tog bort sitt konto från Facebook för flera år sedan, plötsligt finns där igen. Fast utan att jag finns med på vännerlistan. Det måste ju helt klart vara ett misstag, att han bara råkade ta bort mig från listan när han raderade kontot. Eller att hans katt kanske råkade radera mig när när den försökte sova på tangentbordet. Vad vet jag liksom?

Bäst jag lägger till honom igen.

Måste komma ihåg

Lätt mögelsmak på cashewnötterna, typiskt. Och jag som bara ville ha naturella! Jag måste komma ihåg att läsa ordentligt på påsen nästa gång.

So far so good

Ok, hittills har vi överlevt helgen utan magsjukor och annat trams.

Nu tänker jag åka till jobbet fort som fan innan nån av ungarna kommer upp och kräks lite klädsamt på hallgolvet. Är man inte hemma när det händer behöver man nämligen inte ta ansvar. Så står det i föräldralagen.

söndagen den 3:e april 2011

Blödande öron

Julius har haft konsert, eller förlåt - festival kallar han det, hela dagen med en enda låt på repertoaren: den extremt tondöva versionen av "Manboy".

Jag hoppas verkligen att han övar in lite fler låtar till nästa festival. Eller att han åtminstone hoppar över de mest tondöva versionerna. Man vill ju inte kräva för mycket.

lördagen den 2:e april 2011

Om när jag ringer teknisk support

Jag ska försöka köpa en grej från internet och den där satans jävla internetbanken kräver att man måste ha den där dosan för att få betala. Så jag springer runt och letar efter dosan. Och kortet som man ska ha till. Och jag letar och letar och väser "helvete" ungefär varannan minut, tätt följt av "nej jag vet Julius, man får inte säga så. Jag ska aldrig mer göra det" för att sen upprepa det i alla fall två minuter senare.

Till slut hittar jag skitkortet och stoppar in det i skitdosan och trycker "buy", för så står det att man ska göra, men inte fan funkar det för det. Så jag hämtar telefonen och ringer teknisk support, det man in i det sista undviker ("jaha, jag hade inte satt på datorn - inte kooonstigt att jag inte kunde logga in och nu har du bandat det här samtalet och ska spela upp det på nästa kontorsfest, kul för er!"), men ibland har man inget val:

"Jag kan inte genomföra mitt internetköp, det står bara 'inte tillgänglig' när jag trycker på 'buy'."

"Du använder väl inte det där kortet man ska ha till inloggningsdosan?"

"Eh, nej?"

"Nej, för det är ju ditt vanliga bankkort du ska använda nu"

"Just det, det som jag haft framför mig hela tiden och inte behövt vända upp och ner på hela lägenheten för att hitta?"

"Precis det ja. Och nu har jag bandat det här samtalet och kommer att spela upp det om en månad när vi har nästa stora kontorsfest inför sommaren. Ha en fortsatt trevlig helg!"

fredagen den 1:e april 2011

Men känner man nånsin nån annan helt och hållet?

Haha! Glömde kanske att nämna att Björn är i Trysil med jobbet just nu och åker skidor. Han brukar alltså inte sitta och dricka öl dagtid vanliga fredagar. Inte som jag vet alltså.

För man är ju inte missunnsam eller så

Att sen få ett sms från Björn, just när man står där inne på jobbet och svajar i diarréångorna, där det står att han sitter i solen och dricker öl känns inte ett dugg jobbigt.

Jag menar, jag är ju bara glad för hans skull. Verkligen.

Äntligen över

Nu har jag gjort två dagar inne på småbarnsavdelningen. Det har varit två dagar fyllda av bajs, skrik, bajs, gnäll, bajs, knuffar och bajs.

Och så säger de att krig är psykiskt påfrestande. Prova jobba på en småbarnsavdelning säger jag.

Förresten, sa jag att de har bajsat sjukt mycket?

Så jävla grått att tanken på Tjernobyl känns som en färgklick

Gud vad skönt att det äntligen är april, hörni! Känner ni vårkänslorna?