På tal om att ha gått upp i vikt, i påskas när jag träffade min mormor frågade hon så fort hon såg mig om jag väntade barn.
Alltså ärligt, sånt frågar man inte! (Om det inte är uppenbart såklart. Men det vill jag bara understryka att det på något sätt inte är). Den där tanten har verkligen ingen som helst känsla för takt och ton!
Jag ska göra henne arvslös.
3 kommentarer:
Efter att ha blivit tillfrågad samma i obefruktat tillstånd, samt själv gjort samma fadäs, så har jag nu tumregeln: Fråga inte innan vattnet gått.
/Åsa
som min svärmor, som undantagslöst varje gång vi kom o hälsade på (ca 1 gång i kvartalet) liksom mööös o sa "du har blivit lite tjockare"
jag bestämde mig för att hon nog menade det som en komplimang. (bondmora)
det var verkligen inte sant!
eller ja, för det mesta var det inte det.
Jag har samma problem med min mjölkmage. Den lixom skriker efter felaktig uppmärksamhet. En tant jag knappt kände attackerade den i ren myslycka och skulle känna. Hell no, så gör man inte.
Skicka en kommentar