För många år sen sprang jag jättemycket. Och nu menar jag inte bara till bussen och så, utan på riktigt. Ibland flera mil åt gången. Men så fick jag problem med ett knä, och trots att jag gick till läkare, naprapat, kiropraktor, spåkärring, sol-och-vårare och egentligen till vem som helst som var villig att försöka bota mig, lyckades ingen hjälpa mig att bli av med problemet. Sprang jag mer än 10 meter i sträck fick jag jävligt ont i knäet.
Så jag slutade att springa. Och har inte gjort det sen dess. Förutom till bussen såklart.
Men nu har jag blivit så himla sugen på att börja igen. Och jag tänker att det där fanskapet till knä ju faktiskt har fått vila i typ sju år nu, så det borde väl räcka liksom. Längre än så kan man ju inte behöva vila. Kan man ju tycka i alla fall. Så i helgen tänkte jag gå till Löplabbet och prova ut ett par nya skor, betala säkerligen minst 1500 kr för dem, använda dem en eller två gånger för att med största sannolikhet behöva sluta på grund av knäet igen.
Men pengar är ju en världslig sak.
5 kommentarer:
Vilat i 7 år, ja då borde du kunna jogga nu i 7 år. Minst.
Håller helt med Chrissan. Lycka till kanske kan vara på sin plats också.
ELLER - så kan du gå till Runners store på Vasagatan, de är strået vassare där faktiskt.
ELLER - så kan du köpa sådana där barfotaskor. Tåskor. Back to barfota liksom.
Nämen se där, jag var på Löplabbet idag, köpte skor, joggade och båda fötterna somnade och brann om vartannat. Men det var roliga 1500 kr, det var det ju.
Inte.
Jag kan inte heller springa för knäna fast jag egentligen gillar att springa, gjorde det ofta förr. Nu har jag ställt crosstrainern vid fönstret och vill man vara riktigt seriös kan man ju öppna fönstret oxå så känns det nästan som att springa ute. O knäna märker jag inte ens av längre. Och dessutom kan jag springa i tofflor för 59 spänn om jag vill =)
Skicka en kommentar