När syndafloden kom till byn

Igår regnade det lite här. Och med lite menar jag MYCKET.

På två timmar kom det ungefär 40 mm regn. Och för er som inte tycker att det där med mm säger er någonting i såna här sammanhang kan jag ju meddela att 40 mm på två timmar ser ut så här på gräsmattan:




















Ps. Vi brukar alltså inte ha träsk/pool/flod/vattenfall i vanliga fall i vår trädgård. Bara gräs faktiskt.

För jag är normal

Om jag på min promenad idag såg en till synes rar liten gammal tant med en gräsklippare och då började fantisera om att tanten plötsligt drog pistol mot mig för att tvinga MIG att klippa hennes gräsmatta och hur jag då skulle få kompisen jag pratade med just då i telefon att förstå att hon skulle ringa polisen - utan att tanten skulle fatta att jag larmade?

Eh, nej! Jag är väl inte sjuk i huvudet eller.

Jag hjärtar sommaren

Jag älskar verkligen sommaren. Jag älskar att det är grönt, lummigt och frodigt ute så långt ögat kan se och jag älskar att det doftar saker ute: blommor, jord, regn och hud som varit ute i solen.

Jag älskar att man kan promenera till jobbet klockan kvart över sex en morgon och att det är ljust ute då och jag älskar att man kan vakna klockan sju en ledig dag och gå ut och sätta sig alldeles ensam på verandan och lyssna på fåglarna som sjunger och termometern visar på nästan 18 grader trots att det är tidigt och mulet och det duggregnar.

Och ju mer jag älskar allt det här, desto... mindre glad blir jag på något sätt. För jag kan inte låta bli att tänka på hur flyktig den här ljuvliga tiden är och att det snart är mörkt och kallt igen.

Och så kan vi ju inte ha det, tala om slöseri av njutbar tid! Jag får helt enkelt börja gå i terapi tror jag. Eller flytta utomlands nio månader om året.

För nu är faktiskt livet som allra allra bäst och då vill jag banne mig njuta fullt ut!

Smidigt

"Åh, kan vi inte läsa ikväll istället för att titta på något" föreslog jag efter att barnen var nattade.
Sen lade jag mig ner i soffan och läste exakt en halv sida innan jag somnade och sov i två och en halv timme.

Så nu gäller det att komma på något bra att sysselsätta sig med i natt.

Eftersom jag kommer vara vaken alltså.

Främlingen i spegeln

Av olika anledningar (vi kan kalla dem glömska och lathet) har jag haft glasögon i nästan precis ett halvår nu.

Men häromdagen fick jag äntligen fart på mig själv och hämtade ut mina linser. Och nu ba "vem är det där? Vems ansikte är det där?!" när jag går förbi en spegel.

Mycket märklig känsla, som att jag gjort en ansiktstransplantation.

Plötslig stress

Det här med bröllopet hörni, tiden bara RUSAR iväg. Det är ju snart dags! Och trots att Björn och jag var överens från början om hur vi skulle ha det har vi ändå tvingats förhandla om saker och ting. Vi skulle ju ha ett budgetbröllop, det är vi fortfarande överens om, men det är desto svårare att bestämma vad som ska rymmas inom ramarna för den budgeten. Fotograf till exempel, hade jag jättegärna velat ha. Men Björn insisterar på att gästerna inte ska behöva gå två mil från Örebro till kyrkan, utan vill abonnera en buss istället, så där har jag tvingats ge med mig. Ring däremot tänker jag inte kompromissa bort, så det återstår. Förresten, kommer jag hinna beställa en ring med gravering som är klar till den 18 augusti? HERREGUD JAG KOMMER INTE HINNA MED ALLTING I TID! Det är så va?

Är det ok med en ring från en tuggummiautomat?

Kanske lika bra att vi inte har fotograf.

För just trosor tar ju så stor plats i väskan också.

Igår åkte Björn och barnen i förväg till landet, och smart som jag var skickade jag med dem merparten av mina kläder, så jag slipper kånka på värsta jätteväskan när jag åker tåg dit om några dagar.

Mindre smart var kanske att skicka med ALLA underkläder. I alla fall med tanke på att jag som sagt ska vara kvar här ett par dagar till.

/Hon för dagen iklädd bikini.