Björn berättade häromdagen att han förlängt vår morgontidning i ett år.
- Jaha, vad bra. Vad kostar det då? frågade jag.
- Jag vet inte riktigt, men det var billigare än studentpris!
- Jaha, och vad är studentpriset då?
- Det vet jag inte. Det frågade jag inte.
- Nehe, ska vi betala allt på en gång eller tog du det på autogiro varje månad?
- Eh, det vet jag inte. Men det var billigare än studentpris!
Jag hoppas att inte studentpriset ligger på två miljoner i månaden. För då ligger vi risigt till. Och jag hoppas att jag kan få Björn omyndigförklarad snart så att han inte längre har rätt att ingå ekonomiska avtal på egen hand längre.
(Och om han protesterar mot att inte få bestämma själv längre så tröstar jag bara honom med att det är billigare än studentpris. Det tycks vara något han gillar).