Det är tur att det finns mirakelkurer

Ok, nu mår jag bra igen. Björn handlade medicin på vägen hem och jävlar vad den hjälpte. Den hjälpte så bra att jag fick äta två hela tallrikar. Så nu är jag inte döende längre, inte det minsta faktiskt. Känns skönt att det finns åtgärder att ta till när man mår risigt. Ni behöver alltså inte oroa er över mig längre, det måste ju kännas skönt.



Världens jävla dundermedicin. Rekommenderas i stora intag för maximal effekt.

Men i morgon, då blir det bokstavligt talat andra bullar av. Herregud, då har vi fått för oss att vi inte ska äta godis och bullar och andra livsnödvändigheter på en hel månad. En hel månad! Fattar ni, det kommer vara som om en jävla heroinist ska försöka tända av på egen hand utan professionell hjälp. I morgon vid den här tiden kommer jag ligga fosterställning nedanför soffan, kallsvettigt ropande efter socker, vilket jävla socker som helst (utom fruktsocker för det vet alla normala människor att det INTE är samma sak som vanligt socker) - oralt, intravenöst, genom örat - skitsamma. Men jag har gjort det här förut, jag vet att jag kommer att klara det. Om en tre, fyra veckor så där brukar det värsta ha lagt sig. Lagom tills det är dags att börja äta godis igen. Vad poängen är? Inte fan vet jag. Det här är Björns idé. Jag skyller helt på honom.