När jag har koll

När jag började jobba för ett par veckor sen var det rätt många namn att lära sig, för tydligen ska man som förskollärare helst titulera barnen med namn (deras eget) och inte bara ropa "du där!". Hursomhelst, det gick rätt bra och efter ett par dagar kunde jag inte bara alla barns, utan även kollegornas, namn rätt bra.

Men föräldrarna... Oh my god, vet ni hur svårt att det är att dels veta om man träffat personen i fråga eller inte tidigare och dels vilken unge det är ok att de plockar med sig hem? Det är skitsvårt.

Igår stod jag och pratade lite med en pappa, som jag var hyfsat säker på att jag träffat en eller tolv gånger innan, när han plötsligt sträckte fram handen. Eftersom jag är en artig människa sträckte jag naturligtvis fram även min hand och skakade hans. "Fast jag tror nog att vi redan har hälsat?" sa jag lite frågande varpå han svarade lugnt "Ja det vet jag att vi har. Jag tänkte bara ta galonbyxorna du höll i handen".

Nästa vecka tänker jag kräva att alla föräldrar har namnlapp på sig(med info på om huruvida vi redan har träffats dessutom) väl synligt. Typ i pannan.