Av någon anledning tror han att även jag tittar, åtminstone med ett halvt öga, och av någon ännu konstigare anledning tror han också att jag faktiskt lyssnar på vad han säger om matchen. Ibland lystrar jag till och hör saker som "Sverige... Bla bla bla... Inte hittills förlorat en enda match där alla spelare haft matchande kalsonger, ringt sina mammor exakt kl 08.47 dagen innan samt ätit ugnsgratinerad falukorv med äppelmos och kolaremmar till frukost samma dag...."
Då jag hummar jag lite osammanhängande till svar och stoppar in en till mini-toblerone i munnen och så är det bra med det. Det behövs liksom inte mer än så.
Ibland blir han exalterad över att nån av fotbollsspelarna sätter högerfoten före vänsterfoten och springer två meter utan att behöva stanna och dra fingrarna genom håret - och utan att snubbla dessutom! - och så undrar han upphetsat om jag också såg det. Då ler jag bara lite överseende och tänker att, tja - det är ju tur att han är snygg i alla fall. Man kan ju inte få allt liksom.
