Jag tycker att det är svinjobbigt att hålla illusionen uppe för barnen att jultomten finns (hoppas jag inte spoilade något för nån här nu?). Det är så mycket meck kring allt det där och antingen är de rädda för tomten eller så är de konspirationen på spåren. Det blir liksom aldrig riktigt bra.
I år tyckte jag att vi kunde skita i att ha en jultomte helt och hållet eftersom 1. Julius fattade redan när han var typ två att tomten var en bluff 2. Charles är så nära att förstå det också (en liten liten knuff från, tja låt oss säga hans mamma) skulle lätt få över honom på rätt sida och 3. Frank skulle bli livrädd och klamra sig fast i mitt knä under hela julklappsutdelningen.
Jag föreslog därför det för Björn och han svarade: "Äsch, vadå? Det gör väl inget om han blir rädd. Nu tycker jag att du curlar honom".
Nu tycker jag att du curlar honom?!
Sånt jävla oschysst kort att spela. Faktiskt. Man kan aldrig vinna mot det.
Så vi kör väl tomte i år då, och skrämmer skiten ur den stackars tvååringen för att de vuxna tycker det är "gulligt" med ett litet barn som gråter av rädsla. Jag kan liksom inte göra så mycket här eftersom mina händer är bundna pga curling-kortet.
8 kommentarer:
Men hur är det med "nu tycker jag att du luras och ljuger för dina barn"-kortet då? Man ska väl uppföra sig själv som man vill att ens barn ska göra?
Så skönt att höra någon annan som vill slippa tomten! Är helt på din sida här, varför lura och skrämma barnen när man istället bara kan ha det mysigt.
Jag sitter just och funderar på om tomten inte ska drabbas av vinterkräksjukan eller influensa..Tomtedräkten gömd på vinden så bra att jag inte hittar den och orkar inte leta mer. #ondmor
Han är inte död i alla fall har jag bestämt så lite godhet kanske finns nånstans långt inne..
Åsa: Också ett argument!
Mathilda: Eller hur!
bec: Hehe!
Jag är uppvuxen med att klara alla mina jular utan jultomte (är 31 nu). Hur detta kom sig?
Tja.. litet litet barn såg någon prova tomtemasken (som inte var nådig utseendemässigt när jag var liiiiten) i ett av rummen hemma och man kan väl säga att det gjorde att samtliga i familjen kom överens om att aldrig utsätta mig för en tomte igen.
Så. Ingen tomte.
Och har inga planer på att tomten någonsin ska komma till oss på julen nu heller när jag själv har en treåring. Han har kramat tomten på Bauhaus och fascinerat tittat på tomten vi såg i Ungern (bonusfakta: Ungern har flugit in fem finnar för att vara jultomtar på spridda ställen i landet, för att verkligen sälja in att tomten är från Finland..) och säger saker som "På julen kommej tomten. Julklappar". Men eh, nej. Ingen jävla tomte. Punkt.
Suck. Det blir en tomte ändå. Clas Ohlson hade en dräkt kvar som mammas gubbe lyckades få fatt. Så långt allt väl men känner mig så taskig mot vetgirige 4,5-åringen som försöker klura ut vad det är för renar tomten har egentligen (det är robotrenar har han kommit fram till). Hoppas han förlåter oss. Får påminna om svindyra riddarborgen tomten snickrade ihop..
Heidi: fint ändå av din familj att skippa tomten helt då!
bec: det blev tomten här också. Sexåringen visade sig fortfarande vara troende, och jag hade inte hjärta att berätta saningen för honom. och Frank blev faktiskt inte så rädd.
Hatar curling-kortet.
Skicka en kommentar