Plötsligt insåg jag att allt jag hittills trott varit jobbigt med föräldraskapet, alltså saker som trots, skrik, syskonslagsmål, sömnlösa nätter och mjölkstockningar m.m. egentligen inte har varit några utmaningar.
Den verkliga utmaningen kommer i samma stund som det första barnet undrar hur bebisar kommer in i magen.
Så nu har jag två frågor:
1. Hur länge kommer vi kunna säga "Inte nu, vi tar det sen"?
2. Har vi verkligen avfärdat det där med storken? Alltså verkligen avfärdat? Och kan vi i så fall återupprätta storkens forna yrkesheder?
Vänliga hälsningar plötsligt pryd småbarnsmamma
7 kommentarer:
Du menar som när min son, medan han läste KP, frågade mig vad runka betyder?
Mvh,en annan pryd mamma
Det finns en jättebra bok som förklarar det där på ett himla vettigt sätt. "Hur jag blev till" har jag för mig att den hette, skriven av Katerina J...någonting, Janouch, kanske? Det blir lite lättare att ta det där samtalet också när man läser ur en bok, mer naturligt liksom. :)
Den där diskussionen slapp vi när sonen, då fem år, plötsligt en kväll säger "då måste ni ligga med varandra först", i en diskussion om bebisar i mammans mage och eventuella framtida syskon. Det visade sig att de hade pratat om det och läst en bok på förskolan med anledning av att en pedagog var gravid. Jag blev rätt ställd där och då, särskilt då det visade sig att han visste ungefär vad det innebar. "Ja, jo det måste vi ju", var väl ungefär det jag fick fram.
Den bästa boken heter "Håkan Bråkan och bebismysteriet". Hela familjen tyckte att den var superrolig och barnen fick alla frågor besvarade.
Jag tyckte det var värre när jag fick frågan från barn på förskolan jag jobbade på när jag väntade min första. Det är en sak att bestämma hur mycket jag vill att mina egna barn ska veta men en helt annan att bestämma hur mycket ANDRAS barn ska få veta...
Annars föreslår jag också böcker. Mycket skönt för en pryd förälder.
Säg: Du måste lära dig läsa först och se ge dem Så blev jag till av Katerina Janouch. Min dotter hade den som kvällslektyr i en vecka :)
Och jag tycker det är tillräckligt pinsamt att läsa "Håkan bråkan och bebismysteriet"... och fasar för när dottern ska ställa någon fråga angående nåt hon läser i KP.
Skit - jag är ju värre än mina egna föräldrar!
/Åsa
Skicka en kommentar