Björn hävdar att han är som en vårdare på ett demensboende, med mig som strösslar solglasögonmobilbokkläderplånbok omkring mig och aldrig har koll på vart de är (trots att jag kanske håller det jag letar efter i handen) och så barnen som varje måltid tycks försöka slå något slags rekord i bisarra diskussioner*.
Och jag kan ju lite se hans poäng där, det kan jag.
Jag hoppas bara att han inte förväntar sig nåt extra på lönekontot för det, för kommer han bli så besviken.
*Autentiskt exempel på middagsdiskussion:
Charles: idag blåser det ingenting!
Jag: nej, det är helt vindstilla idag.
Julius: nej, det blåser inget alls idag.
Björn: ok, nu har alla sagt att det inte blåser dag.
Charles: NEJ! INTE JAG! JAG HAR INTE SAGT ATT DET INTE BLÅSER IDAG! SLUTA SÄG ATT JAG SÄGER ATT DET INTE BLÅSER!
Charles 30 sekunder senare: idag blåser det ingenting.
1 kommentar:
Jag älskar min bloggkompis som rekommenderade din sida. Så många skratt jag har fått!
Skicka en kommentar