"Kul"

Så här ser det ut om man ligger på rygg i resespälsängen och tittar upp i taket. Det vet jag för jag ligger här just nu med världens asjobbigaste bebis SOM VÄGRAR SOMNA TROTS ATT JAG KLÄMT NER MIG HÄR BREDVID HONOM FÖR HANS SKULL!


Men instagramma era blommor och jävla midsommartårtor ni, själv ligger jag nog här hela dagen jag.

Det regnar åtminstone inte på mig.

Söndag

Nu har jag verkligen fått semesterkänsla. Ni vet när man dricker vin utan att tänka på vad det är för veckodag, äter jordgubbar varje dag, tar för givet att det aldrig är kallare ute än att det räcker med en kofta och går och lägger sig sent varje kväll eftersom man inte behöver tänka på att gå upp tidigt dagen därpå.

Då kan det ju kännas lite trist det här med att jag ska jobba tre veckor till och därför borde tänka på att jag måste gå upp tidigt dagen därpå. Med andra ord kommer jag se ut som ett hålögt lik när det väl är dags för riktig semester eftersom jag inte sovit mer än fem timmar per natt och druckit för mycket vin.
Men vad gör man? Är det sommar så är det.

Lördag

Vet ni, sjuåringar är går banne mig inte att ha i möblerade rum. Bokstavligt talat alltså! I alla fall inte i grupp, som på barnkalas till exempel. De hoppade i soffan, skrek, tjoade och smulade ner. Det var som att en hord skräniga schimpanser drog fram genom vår lägenhet idag.

Och inte nog med det! Jag har hål i en tand! Och jag är så himla himla tandläkarrädd. Både för smärtan och för vad det ska kosta. Det känns inte alls roligt att tänka på faktiskt.




Ser ni hur ledsen jag såg ut över allt det där när jag åkte hiss förut? Dumma dumma dumma tand.

Snålt

Charles och Franks rum måste tapetseras/målas om SNARAST. Och med snarast menar jag helst innan årskiftet, för det är väl ungefär vad som känns som en rimlig tidsgräns i den här familjen för ett projekt som är såpass brådskande som detta är.

För det är verkligen brådskande. Den nuvarande tapeten är både ful, ohygglig, ful och så skär den sig mot alla deras grejer. Jag vill helst varken dra upp persienner eller vistas i deras rum och på sikt känns ju det lite ohållbart.

Och jag tror att det skulle bli finare med tapeter än med färg, men alltså? Vi är ju två riktiga klåpare när det gäller sånt. Och jag har inte ens lust att lära mig, det finns nog få saker jag tror är tråkigare. Det borde finnas duktiga hantverkare som nöjer sig med en påse hembakta bullar eller två som betalning för att tapetsera ett rum. Varför finns det inte det? Då skulle vi ha det jättefint här hemma.

Faktiskt. Himla snålt av dem när jag tänker efter. Typiskt hantverkare.

#100

Jag tror inte att ni förstår hur karaktäristiskt det här är för mig, att jag:

1. Inte lyckades leverera finalen (inlägg nummer 100) i tid utan skriver det först dagen därpå

samt

2. Inte har förberett något att skriva. Ingen analys, ingen reflektion, ingenting.

Alltså, att jag går upp varje morgon och klär på mig och borstar tänderna och går till jobbet och inte har några betalningsanmärkningar är lite av en bedrift faktiskt. Eftersom jag är en person som inte klarar av att leverera. Det spelar liksom ingen roll om det handlar om att svara på sms i tid, betala räkningar eller söka föräldrapenning.

Men hursomhelst, #blogg100. Det var väl ganska roligt va? Jag hade ju aldrig bloggat så här mycket om det inte vore för den här utmaningen och även om kanske bara 30 % av inläggen faktiskt varit bra och genomtänkta så gillar jag ändå att jag bloggat så mycket. Jag får låtsas inför mig själv helt enkelt att utmaningen fortsätter så att jag fortsätter att skriva. För meningen med att ha en blogg måste väl ändå vara att skriva i den?

#99

Det är få saker som gjort mig så stolt och så lycklig som när Julius i morse berättade att han läst tio sidor i sin nya bok igår kväll efter att han gått och lagt sig.

Han läser på eget initiativ! I en bok med mycket text! Han tycker att boken är rolig och spännande och vill berätta om handlingen! Jag döööör vad glad jag blir över allt det!

(Han har läst själv om kvällarna ganska länge nu, men hittills bara kortare böcker med max fyra rader text per sida, så det här är på något sätt hans första "riktiga bok").








Alltså. Alltså!

#98

Vi har inte haft tv sedan den 15:e maj här hemma. Någonting är fel någonstans och comhem gör då och då lite halvhjärtade försök att fixa det och skickar sms om att det funkar när det inte alls gör det och så får vi hjärnblödning och ringer tillbaka till dem och så börjar vi om igen från början.

Jag börjar bli lite trött på det här nu. Och framförallt börjar jag bli lite trött på comhem.

Comhem, ni är sämst.