Nej vad fan, det här går inte. Till hösten måste jag ha ett jobb. Det blir liksom aldrig roligt att skriva räkningarna varje månad, oavsett mängden vin man dricker innan. Det är inte ens i närheten av att vara roligt.
Och för att inte tala om min sociala kompetens snabba dalande, hur ska jag kunna fungera i en normal arbetsgrupp (där man skrattar tillsammans åt chefens befängda önskemål om övertid, konstiga människor på tunnelbanan eller kanske de där jävligt fula tallrikarna i lunchrummet. Ni vet, vuxensaker) när veckans höjdpunkt för mig den här veckan har varit när lillebror kröp omkring hemma med storebrors använda kalsonger på huvudet. Som jag hjälpte till att trä på. Och sen skrattade hysteriskt åt i minst en kvart.
Jag blir nog snart inlåst.
Hälsa barnen från mig.