Det var så mycket som jag inte visste innan jag fick barn, en massa oskrivna regler. Eller ja, oskrivna och oskrivna, på det här stället finns det gott om folk som gärna skriver ut dem i klarspråk. (Som till exempel hur andra får och inte får natta sina egna barn.)
En sån regel är till exempel att hur mycket man älskar sina barn står i direkt relation till hur mycket ens kropp blev förstörd under graviditeten och förlossningen. Ju mer förstörd - desto mer älskar man barnen. Helst ska man ha bristningar över hela magen, överflödig hud som bara hänger och vägrar dra ihop sig, ett misslyckat kejsarsnittsärr samt uttänjda bröst ner till knäna. Allt det där är bara en ljuv påminnelse om hur underbara ens barn är och hur mycket man älskar dem. För hur ska man annars veta?
Jag som har kommit ganska lindrigt undan, jag älskar naturligtvis inte mina barn lika mycket som den med hängmage. Som tur är har jag dock fått celluliter på magen, det är jättefint. Verkligen. Och det yttersta beviset för att jag älskar barnen såklart. I sommar på stranden ska jag inte alls vara bitter över att min mage är gropig, absolut inte. Det vore ju snudd på att förskjuta barnen. Nej, jag är rent utav lycklig över min gropiga mage. Vem skulle inte vara det liksom?
11 kommentarer:
Hej Maria!
Monas Universum-bloggen skickade mig hit och det är jag glad för! Du skriver mycket underhållande och jag känner igen mig i mycket. Jag är glad över att ha fått en till underhållande blog att läsa. Tack! :)
Hejsan!
Hittade hit via Monas Universum.
Konstigt att kärleken till sina barn ska sitta i hur kroppen ser ut efter graviditet och förlossning. Jag måste ha hatat mina döttrar för jag slapp undan utan bristningar ;o)
Oj då måste jag älska mina barn jättemycket. Stackars alla utan hängmage och hängbröst som inte älskar sina barn-
Haha, FL är ju ett ställe för sig - skulle man leva efter vad folk tycker och tänker där skulle man gå sönder av inre spänningar!
jag som inte har ungar men ändå har lite häng och lite bristningar för jag vart tjock. vem älskar jag?
Hej du!
Fick tips av Mona att läsa dina inlägg ... och jag skrattade så jag grät! Jag kommer nu att bli stammis här =)
//Lillkick
Själv älskar jag mina barn så mycket att jag fortfarande väger lika mycket som när jag var höggravid.....
Nu ska jag verkligen sluta smörja magen med kakaosmör!
Carina: Välkommen!
Gafflan:Stackars dina döttrar, att ha fått en sån kärlekslös mamma. En ynka liten bristning kunde du väl ha skaffat dig?
Smultronpaj: Skönt för dig! Att du fått din kärlek bekräftad menar jag. Och glöm inte att alla klagomål betyder att du inte älskar dem lika mycket.
Catten: Haha, FL klarar jag endast av i mindre doser. Max fem minuter, sen blir man knäpp!
Emma: Oooh, du får nog bestämma själv tror jag. Fredi kanske?
Lillkick: vad roligt! Välkommen!
De tokiga Brokiga: det är äkta kärlek det!
Sofie: Ja, sluta med det samma! Annars blir det dyra terapiräkningar om några år.
Tack!
Det känns bra förresten. Jag är fet som en kossa efter två barn. Men det är inte fett, det är kärlek och det får man ju inte banta bort. Då kommer ju barnen att traumatiseras och så...
Aj jämrans! Jag som fick barn via import har ju inte en bristning, inte en hängtutte, ingenting. Och här har jag gått och trott att jag älskar det där import-Trollet till vanvett och över allt annat på denna jord. Men nähä. Attans.
Skicka en kommentar