Gristemat på dagis fortsätter tydligen. Nu måste jag ta och prata med personalen om det här, de verkar ju inte kunna någonting alls om grisar överhuvudtaget. Extremt förmätet av dem att försöka lära ut saker till barnen då.
Igår berättade Julius att det, förutom grisbarn och grispappa, även finns en grismamma. Den heter morsgris. "Ja alltså, det kan man kalla någon som tycker väldigt mycket om sin mamma" försökte jag reparera skadan. "Ja, XX´s mamma är en morsgris" svarade Julius tvärsäkert och vägrade ändra ståndpunkt när jag protesterade. Nu har det verkligen gått för långt, att lära barnen att andra dagisföräldrar är grisar, det är väl höjden ändå av fräckhet.
Man kan ju bara undra vad de kallar mig bakom min rygg, tur att jag har en 2,5-åring som kommer hem och berättar sanningen. Det blir nog ett hetsigt föräldramöte nästa vecka skulle jag tro.
4 kommentarer:
När mina vänner flyttade och satte sina barn på ett nytt dagis sade den vänliga och glada dagispersonalen: Om ni väljer att tro på hälften av vad barnen säger om sin dag på dagis, så väljer vi att tro på hälften av vad de berättar händer hemma.
Hittills har ingen förälder protesterat.
Oj Det lät som en bra överenskommelse. Barn vräker ju ur sig de mest konstiga saker ibland.
Lillkillen här hemma sa till sin farmor:
Nu ska mamma slå mig med spiken.
Vad han menade var ju att jag skulle hjälpa honom att slå in en spik.
Men hur skulle farmor veta det?
Hon kanske tror att jag har för vana att slå pojken med spikar.
Hygglo Julius, hygglo! Tror inte han vågar kalla mig det face to face...
Gustav: Ungefär som min tandläkare när jag var yngre - "om man inte borstar tänderna innan tvättar inte jag händerna". I övrigt vill jag inte ens tänka på vad han berättar på dagis. Hej strutsmetod.
Malin J: Hahaha! Den var snygg. Det skulle vara en ganska otrevlig och brutal uppfostringsmetod vill jag nog påstå.
Sofie: Nää, han är som resten av familjen. Tar ogärna en konflikt.
Skicka en kommentar