Vi har slagit något slags nytt rekord här hemma, hela familjen sov till halv sju i morse. Utan några nattliga uppvaknanden. Ja, ni läste rätt - 06.30!
Helt galet. Vi var alldeles tårögda av lycka här hemma i morse och gick runt och log helt utan anledning åt varandra. För att inte tala om hur utvilade vi kände oss!
Sen kom jag på hur jävla stört det är att tro att man faktiskt haft sovmorgon för att man sovit till halv sju. Och så blev jag deprimerad och hällde i mig hela påsen M&M´s i ett svep. Inte för att det hjälpte, men man måste ju försöka.
3 kommentarer:
Godisfrukost!!! Skönt med sovmorgon. Du vet sen när de blir tonåringar så får man inte liv i dom, yada yada, och allt det där som folk säger för att trösta en. Du får ta en liten stödvila på dagen när han sover middag.
Kram/Sissel
Jag har sånt förståelse för hur ni känner så du kan inte ana.
Nu är mina kottar 3 och 5 och fortfarande är hela nätter liksom en trissvinst varje gång - "plötsligt händer det".
Varje gång börjar man hoppas "kanske det vänder nu".
3åringen hojtar och vill ha sällskap i sängen, 5åringen kommer tassandes efter några timmar och knycker täcket. Lite mysigt också, men inte så sömnbefrämjande.
Vaknätterna fram till de var 2 vill jag inte ens tänka på....
Man blir lite konstig till slut av sömnbristen.
Grattis till sovmorgonen - halvsju kan verkligen kännas som en sådan :-)
Kram
Sara
Sissel: Folk med tonåringar borde inte få uttala sig i de här frågorna! (Fast jag kommer naturligtvis säga massor av saker den dagen jag nått dit själv).
Sara: Usch, ni verkar ha haft det så mycket värre än vad vi har. Stackars stackars er! Och inte blir man snyggare av att aldrig få sova ordentligt, det är sjukt orättvist.
Skicka en kommentar