Vi satt i soffan igår kväll och tittade på tv när jag kände nåt slags konstigt behov av att be om ursäkt för att jag varit lite vresig tidigare under kvällen (och typ alltid):
Jag: Förlåt för att jag är så hemsk (betyder: trösta mig och säg att jag inte är det minsta hemsk)
Björn: Ingen fara. Du är inte alltid hemsk.
Jag: Vad menar du?
Björn: Nej, jag skulle säga 60-40 ungefär.
Jag:?
Björn: Ja, alltså 60 procent bra.
Påminn mig om att inte vända mig till Björn nästa gång jag är ledsen över något. Balkongräcket är nog bättre på att trösta.
3 kommentarer:
Låter som hemma hos oss. Jag har övergått till att säga "buhuuu, jag är ledsen , tröööösta mig, kraaama mig". Fast det funkar inte riktigt heller, för om man då får en halvhjärtad kram känns det ganska eländigt...
Den va inte go nå'nstans.
Jenny: Det är sant. Jag kanske borde tala klarspråk nästa gång. Det är ju värt ett försök iaf.
Tänkte bara: Nej, ibland fattar han ingenting!
Skicka en kommentar