Sådärja. Plötsligt är de där pralinerna och semlorna inget problem längre. När jag hämtade Julius i eftermiddags hade ett av barnen på avdelningen precis kräkts ner hela stället. För att göra det extra smittsamt var det naturligtvis det barnet som bor granne med oss.
Nu undrar jag bara hur många timmar det tar innan vi också kräks. Bäst att äta extra mycket fram tills dess så att det finns något att kräkas upp.
4 kommentarer:
Era stackare.
Vi drabbades av den pesten i lördags och höll på tills igår.
Hoppas eländet hoppar över er... till nästa hus kanske?
/Sara
har du ingen du tycker förtjänar det bättre än dig som du kan smitta ner med lite grovhångel sådär spontant? känns ju alltid bättre när man slipper vara ensam med eländet... =)
Svälj 10 vitpepparkorn morgon och kväll och håll tummarna! Säkert en myt, men allt är värt att testa!
Sara: Fy sjutton, har ni överlevt allihop? Stackars stackars er!
E: Men åååh, inte vill jag väl grovhångla med nån som jag hatar så mycket att jag vill ge dem en nära-döden-upplevelse. Guuuud vad äckligt!
Jenny E: Alltså, vi har bara svartpeppar hemma. Går det inte lika bra med det? Eller godis kanske?
Skicka en kommentar