Jag har lite svårt att behålla vantar. Och med lite svårt menar jag jävligt omöjligt.
För nåt år sen fick jag jättefina skinnhandskar i julklapp av Björn. Jag var väl glad i säkert en två, tre veckor innan jag tappade bort dem. Sen fick jag så dåligt samvete för att jag varit så slarvig, så jag köpte ett nytt par likadana (och de var inte billiga). Hursomhelst, dagen därpå, tappade jag ena handsken.
Sen gav jag upp. Det är liksom inte meningen att jag ska ha fina handskar.
Den här vintern har jag därför gått runt med ett par stickade billiga tumvantar. Som jag tappade den ena av i London. Så när jag kom hem rotade jag fram ett par av Björns gamla trasiga vantar som jag lånat för att inte frysa innan jag hunnit köpa ett par nya vantar. Men problemet är att jag är lite för kräsen, jag hittar liksom inget nytt som jag vill ha.
Och igår tappade jag naturligtvis den ena av Björns vantar också. Så nu har jag en svart damvante (den jag inte tappade i London) på ena handen och en stor, ful, trasig och grå herrvante på andra handen.
För det är ju så himla mycket snyggare än de vantar jag sett i affärerna. Jajamänsan. Det ser inte alls fattigt ut eller så.
10 kommentarer:
Du vet om att det finns såna där klämmor man kan ha va? Såna där du sätter ena klämman i jackan och andrai vanten. Det kanske kan hjälpa några dagar i alla fall?;)
Hahaha. Jag läste det här inlägget för min 14-årige son. Vi trodde nämligen att det var han som var slarvigast när det gäller vantar. Har hon problem eller? kommenterade han. Han hälsar till dig förresten!
Vad söt (och knäpp) du är. Har alltid funderat på hur folk lyckas tappa bort sina vantar. Själv har jag förlorat ett par efter en väldans blöt kväll på krogen. Hoppas att ni är friska och krya! Kram/Sissel
Malla: Haha! Smart idé, tror till och med att jag har såna klämmor som inte används i möss- och vantlådan.
Knasterfaster: Hahahaha, hälsa tillbaka! Jag har stora problem när det gäller det här (och en massa andra saker också såklart), kanske borde låta undersöka mig? ;-)
Sissel: Ja alltså, jag kan inte riktigt svara på hur det går till. Plötsligt är de bara borta. Det är nog någon som snor dem utan att jag märker det...
Ja, men det är ju det som är så roligt. Om de i alla fall hade försvunnit parvis.. Men en och en?! Du får satsa på de där klämmorna. /Sissel
Vantar rymmer, det är jag övertygad om! Den enda lösningen jag kommit på är att köpa femtioelva sådana där fingervantar i flerpack, alla med samma färg. Då klarar man en säsong. Nästa vinter får du skylla på att du vill vara inne och köpa modefärgen på de femtioelva nya paren...
Du får sy i ett band mellan dem, som du kan ha innanför jackan. Du vet, så att de sitter ihop, som för småttisar... =) Ska visa sambon detta inlägg, för han tycker vi är rätt slavrig men han tappar bara bort ett elelr två par per år. =)
Eftersom du sa att du hade allvarliga problem med att skilja pa hoger och vanster sa ar det val alldeles lysande att anvanda sig av fargkodsystem svart/gra for att skilja dem at! I ovrigt skulle jag rekommendera senilsnore/barnsakerhetslina mellan de bada vantarna som du trar innanfor jackarmarna for att undvika liknande missoden nar du val hittat ett par nya vantar att kopa. Eller om du hittar nagra chica clips med mycket bling pa att fasta vantarna i jackarmarna med... Men fargkodsystem ska inte underskattas!
Forresten ar det helt sjukt att vantar och strumpor saljs parvis, det borde vara illegalt och endast tillatet med styckvis forsaljning for alla vet ju att tvattmaskiner/torktumlare/omkladningsrum ater strumpor medan bussar/tag/provrum ater vantar.... Sa ar det bara att kopa en ny vante/socka som man behover istallet for att ha sjutton udda hogerhandskar och tva dussin strumpor utan make I samma storlek. Faktiskt.
Fan vad smart! Men jag tror att jag behöver mer iögonfallande färger då, som kanske en röd och en blå vante?
Och du har verkligen helt rätt i att vantar och strumpor behöver säljas i enpack. Kan man lagstifta om det?
Skicka en kommentar